atan N:o Jd. STOCKHOLM deux 5 Jult I norska och tyska blad, äfvensom i en och annan svensk landsortstidning, har man på sednaste tiden sett meddelanden om vissa framställningar, som från höga vederbörande i Stockholm skulle varit gjorda i Köpenhamn, rörande upprättande af ett skandinaviskt stotslörbund. Då dessa meddelanden till en del burit partihätskhetens prägel och synts oss fi tillförlitliga, ha vi icke åt dem egnat någon uppmärksamhet. Men då nu i Feedrelandet för den 30 Juni förekommer en utförlig framställning af förhållandet, hvilken bär alla kriterier att vara i sina detaljer fullt sanningsenlig, anse vi oss böra bringa densamma till vara läsares kunskap. Efter några inledande re. flexioner yttrar artikelförfattaren i Feedrelandet : Ehuru mycket svensk-norska regeringens hållning och det omisskänneliga bifall, som denna mött hos vissa samfundsklasser och kretsar, isynnuerhet i Sverge, än har bidiafi till att nedslå deras förhoppningar, hvilka redan för länge sedan ha insett farorna i de nordiska folkens och rikenas ställning, så antyda dock många tecken att tanken på en skandinavisk förening just under sednaste halfåret har vunnit terräng hos folken och antagit fastare former. Men ännu vigtigare, åtminstone för ögonblicket, r det att denna tanke har varit föremål ör underhandlingar mellan båda konungarne, att ett bestämdt, mycket långt gående förslag till ett nordiskt statsförbund har varit framstäldt och, som det tyckes, hur blifvit gilladt af dem begge. Åtskilliga mer ellermindre riktiga, tillen del alldeles vilseledende upplysningar ha varit offentligt meddelade om denna underhandlings gång och ändamål, och så mycket har blifvit bekant, att det icke kan på något sätt anses vådligt att äfven för de främmande makterna yppa sakens hela sammanhang. Deremot är det af vigt för nordens folk att. de lära känna en plan, hvars utförande skulle hafva det aldrastörsta inflytande på hela deras framtidslif, en plan gom väl ännu blott är en antydning och som visserligen skall väcka motstånd hos partier i alla tre länderna, men som har det för sig, att den redan torde hafva funnit bifall fos begge konunarne. Efter hvad vi erfarit genom fullkomligt tillförlitliga meddelanden, särdeles från Stockholm, skola vi kortligen berätta hvad som passerat. I slutet af Mars uppehöll sig någon tid i Köpenhamn hr E. von Qvanten, ledamot af riddarhuset och amanuens i konung Carls enskilda bibliotek. Under hans umgänge med åtskilliga män af de nationelt-liberala partierna uppstod önskan att få tanken om en nordisk politisk förening bestämdt formulerad. Det utarbetades då ett utkast eller rättare antydningar till innehållet af en traktat om ett statsförbund, hvilket utkast blef diskuteradt, ändradt i några punkter och slutligen godkändt af de i saken invigda männen. Med denna skrift begaf hr v. Qvanten sig tillbaka till Stockholm i början sl April. Hen framlade den för konung Carl, som tog den i närmare öfvervägande. Någon tid derelter kom hr v. Qvanten tillbaka, denna gång medförande bref från sin konung dels till konung Christian IX, dels till konseljpresidenten Monrad, med hvilka bref följde ett förslag till en öfverenskommelse om ett stateförbund, hvilket i det väsentliga sf innehållet öfverensstämde med det ursprungliga danska förslaget, men var vida mera sommanträngdt och derföre tydligare affattadt. Hufvudinnehållet var följande: Sverge, Norge och Danmark förena sig i ett för bund, åsyftande att tillvägabringa en gemensam utrikes-politik och en gemensam organisation of de tre rikenas försvarsväsende samt att ästadkomma gemensamhet i alla sådane andra förhållanden, der det kan vara lämpligt för så närbegelägtade granuloik. För att befästa ett sådant förbund upprättas ett Förbundsparlament, bestående af två kamrar, ett Öfverhus med lika många medlemmar från hvoridera riket, valda dels af konungen, dels af de särskilda representationerna, och ett Underhus, hvars sammansältning rättar sig efter folkmängden i de tre rikena, hvars medlemmar väljas af folken sjelfva enligt de lagar, som i hvarje rike kanna stiftas. Förbundsparlanentet,