Aftonbladet – 2 juli 1864, sida 2

GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIPYET BLAND ROMARE OCH JUBAR ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. Med en lätt böjning på hufvudet ger nu Vitellius tecken till att striden skall börja, och en portativ träbyggnad, som blifvit imrullad på banan, väcker ej ringa nyfikenbet, i det den nu slås i stycken medelst nåra få slag af yxhammaren. Då slafvarne Bortföra de frånskilda bräderna, med snabbheten hos män som frukta för sina lif, står der ett stort, obäkligt djur afslöjadt, och noshörningen, om hvilken man talat uns der hela den sistförflutna veckan presente: rar sig för den romerska publikens förtjusta blickar. Till en början känner man sig doek en smula sviken i sina förhopppingar, ty djuret ser ut att vara fredligt, Tör att icke säga trögt och likgiltigt stämdt. Utan att fästa någon uppmärksamhet vid de rop, som helsa hans framträdande, nedgräfver han sin behornade nos i sanden, för att grälva efter föda, likasom om han kände sig fullkomligt trygg i sitt naturliga skyddande pansar, som svajar löst och slappt över hans ofantliga kropp, vide hvarje rör xelse af hans tunga och slumpiga lemmar. Åskådarnes uppmärksamhet är så uteslutande upptagen af detta sällsynta vidunder, att det endast är genom den oro hvilken noshörningen slutligen börjar visa, om de. ras blickar dragas ull den audra ändan af arenan. Noshörningen stampar ur:innigt med sina stora breda fötter, hans korta spetsjga svans är i en häftig rörelse, och gladiatorerna, som stå honom nära, se att hane ögon glöda som brinnande kol. Ett lingh lågt, mörkt föremål ligger bopkrupet under barrieren, likesom för att söka skydd; och 4) Se A. B. nr 129, 130, 188-—443.