Aftonbladet – 2 juli 1864, sida 2

RE FR AR EA SE I SESSION Innehåll: Svenska folkets Sagobäfder. af Arv. Auz. Af2elius. Tionde delen: Karlasacan. — Lärobok i Fäderneslandets historia !ör clementarlåroverkens högre klasser, af C. F. Wiberg. — Höijer, Musikle ikon. L Ny dansk litteratur. — Litteraturoch konstnoser. Svenska Folkets Sagohäfder, af Arv. Aug. Afzelius. Tionde delen. Karla-Sagan. IL. Stockholm 1864. På Z. Heggströms förlag. Sedan Fryxell alltmera afvikit från sin första plan att skrifva vår historia i formen af populära berättelser, står Sagohäfdernas författare numera nästan ensam som historieskrifvare för folket. Han besitter också dertill flera ovärderliga egenskaper. Jemte förtrolighet med folkets lynne och uppfattningsförmåga, en stil som tilltalar dem båda och en fantasiens liflighet som förstår att utbreda på en gång äskådlighet och ett visst poetiskt skimmer öfver skildringarne besitter han en otrolig bekantskåp med hvad man skulle kunna kalla historiens smådetaljer, men som ofta just äro de som bäst sätta oss in i karakteren af de stora. Af de sägner som lefva på folkets läppar känner han mer än de flesta af våra fornforskare och de föregående delarne af Bagohäfderna innesluta rika skatter deraf. Det är dessa sägner som hittills, såsom äfven titeln på hans arbete tillkännagifver, utgjort förnämsta källan för hans skildringar ur svenska folkets lif. — Fäderneslandets historia, sådan hon lefvat och till en del ännu lefver i sägner, folksånger och andra iminnesmärken?. — Man skulle föreställa sig att denna källa, som för vär äldre och medeltidshistoria flödar så ymnigt. skulle helt och hållet eller till största delen utsina i en så jemförelsevis ny tid som 17:e seklet. Häri misstager man sig dock. Ehuru namnet saga visserligen ej ifråga om denna tid får uppfattäs i samma mening som det egde i vär fornhistoria, måste man dock, efter genomliäsandet af Wasa-Sagan och nu sednast af den utkomna delen af Karlasagan erkänner att förf. fortfarande haft skål att bibehålla detta namn. Hans berättelse är mindre en sammanhängande histöria-än en samling af sägner och episoder, som dock alla sluta sig mer eller mindre nära till berättelsens hufvudföremål. De! är i denna del den unge Carl XL Vi få här lifliga och med en viss kraftig humor utförda teckningar af Karls barndom och uppföstran — till en del afvikande från föregående historieskrifvare — om förmyndarne, om hans jagtnöjen och första vapen bragder samt nägra ypperliga skildringar aj de olyckliga sjöbataljerna mot Tromp och Juel. Ötverallt äro inflätade sägner och be rättelser, som liksom flytta med de hand: lande personerna från den höga piedestal hvarpä historien ställer dem och låta dem fritt röra sig i hvardagslifvets mindre högtidliga sfer. Det är på detta sätt de blifva oss mera förlroliga och mera åskådli a. Bredvid den lätta och humoristiska fram. ställningen, eller rättare sagdt uti den, gå en anda af allvar, som i det historiska höl. jet bibringar.den krets af läsare, till hvil ken förf. hufvudsakligen vänder sig, månger sund och nyttig lärdom.