Aftonbladet – 1 juli 1864, sida 3

hon visar för denna sak, svarar Licinius henne såsom föru:: Alt hvad skicklighet, konst och Hippias kunna uträtta har blifvit gjordt. Han har fördelen af en öfverlägsen styrka, snabbhet och längd. Framför allt har han sin nations mod, hvilken aldrig är så fruktansvärd som då man tror den besegrad. Jag skulle inte sitta här, om jag trodde att det skulle hända honom något ondt. Valeria lugnar sig för ett ögonblick, men börjar snart åter otåligt vrida sig på sina kuddar. Ack, om de snart ville börja ! säger hon, och likväl synes på samma gång hvarje minuls uppskof vara af oskattbart värde, trots att den ökar väntans och ovisshetens qval. Medan Valeria, i likhet med många af de förnämare damerna, har inkräktat den plats som ursprungligen var anvisad åt de vestaliska jungfrurna, och genom en ständig närvaro vid spelen på teatern förvärfvat sig ett slags häfdvunnen rättighet att ha en kuddbelagd plats för sig sjelf och sina vänner, voro qvinnor af lägre rang hänvisade till ett öfre galleri eller att blanda sig bland den knuffande hopen på de lägre bänkraderna, der en manlig följeslagares närvaro var nödvändig för att skydda dem mot obehag, ja äfven en skymflig behandling. Icke destomindre stod Mariamne, åtföljd af Calchas, icke synnerligen långt bort från den stolta romerska damen, af fruktan och oro darrande i hvarenda lem, men det oaktadt vändande sina stora mörka ögon mot Valeria med ett uttryck af nyfikenhet och intresse, som endast kunde hafva väckts af ett instinktlikt medvetande af att samma känslor lifvade dem båda. Åfven Valeria Hae likasom förtrollad af den judiska ickons blick och gaf henne allt emeöllanåt