Aftonbladet – 30 juni 1864, sida 2

— Från Hernösand skrefs den 25:e: Den förflutna veckan har varit gynnad af det rerrligaste väder, som på det fördelaktigaste sätt nverkat på årsväxten. Rågen har redan börjat rå i ax och i anledning af den nederbörd, som ör närvarande råder, har man äfven skäl att motse en rik och ymnig höskörd. I — 1 amerikanska tidningen Emigranten äses följande berättelse om en svensk offiers, kapten Axel Silfcersparres öden i amerikansk krigstjenst. sPfter att hafva tagit afsked från sin tjenst som svensk artilleriofficer ankom Silfversparre, id med rekommendationer från grefve Manderström och andra, till Newyork ar 1861, för utt deltaga i kriget mot rebellerna. Der träffade an general Fremont, som nyss blifvit utnämnd ill öfvergeneral i Missouri och under hvilken ran tjente, tills alla de af Fremont anställda oficerarne till följd af förvecklingar med regermsen afskedades i November 1861. Den 21 Okt. I861 deltog han i striden vid Frederickstown i Missouri ; den 7 Nov. samma år deltog han unler Grant och Mac Clernand i den blodiga stri-. len vid Belmont i Missouri, beläget på Mississippis vestra sida midtemot Columbus. Derefter gick Silfversparre på Grants råd till Springfield i Illinois och anhöll om och fick bemyndipande att uppsätta ett batteri. Silfversparre fick sitt. manskap, hvaribland 50 svenskar, samladt på utlofvad tid, och såsom kapten och chef för letta Silfversparres batteri? tjenade han i vestern omkring 15 månader och deltog i det bloliga slaget vid Pittsburg Landing eller Shiloh vid Tennessee River den 6 och 7 April 1862. Här utmärkte sig kapten Silfversparre, försvarale skickligt och härdnackadt den ställning han innehade, hvarigenom hans armekår sannolikt ondgick betydliga förluster och blef med utmärkelse omtalad i rapporterna. Efter slaget vid Shiloh gick Beauregard med sin armå till Conth, der han också före slaget haft sitt läger. Öfverbefälhafvaren i vestern, general Halleck, kom nu sjelf ned från S:t Louis, tog befälet öfver armen, drog trupper till sig från alla håll och började belägra Corinth. Med kanske 180.000 man inneslöt han Corinth, der Beauregard låg med omkring 80,000 man, men det oaktadt smög sig Beauregard undan, så snart Halleck kom honom för nira in på lifvet med sina paralleler. Beauregards flykt kände man icke till i Hallecks rmå, förrän man fick en aning derom genom skilliga explosioner, som hördes från Corinth. Öfverste Morgan Smith, som med sitt Ilinoisregemente hörde till Shermans division på högra Aygeln, bad Sherman om tillåtelse att med sitt regemente rekognoscera i riktning mot Corinth för att se efter, om Beauregard verkligen var rsvunnen. Sherman gaf tillåtelse dertill, hvarpå jiverste Smith ytterligare anhöll att fa Silfversparres batteri med sig. Ja — svarade Sherman — tag det, men låt det icke gå förloradt för mig. Detta hade öfverste Smith naturligtvis icke någon tanke på. och med hälften af sitt regemente framför batteriet och den andra ten bakom det, satte han i väg at Corinth De ryckte obehindradt in i staden, som de funno att de sista fienderna kort förut öfvergitvit. Sålunda var Silfversparre med sitt batteri bland le första trupper, som besatte Corinth. Likaleles var Silfversparre med i det andra slaget vid Corinth den 4 Okt. samma år. Nya framtidsplaner föranläto honom att för något öfver ett ir sedan taga afsked. och kort derefter reste han från Memphis för att uppköpa bomull åt hanletshus i Chicago, men blef uppsnappad af zuerillaband och få åsom fånge till Richmond, ier han i åtta månader satt i Libbyprison. Då ttade han det beslutet att fly, förskaftade sig 1 rebelluniform och slapp en vacker dag ut ur ängelset med den aflästa vakten. I stället för utt genast fortsätta flykten och riskera att blifva. agen af den svärm af patruller och spejare, som genomströfvade trakten kring Riehmond, röjde han hela fem dagar i staden och såg Jef-ferson Davis och allt annat synvärdt 1 rebellernas hufvudstad. Under denna sin dervaro sammanträffade han med en soldat af 28:de Nordparolina-regementet och lärde sig detta regemenes historia noggrannt utantill, fran hvilka orter Nordcarolina dess soldater voro. i hvilka striler det deltagit, officerarnes namn, 0. s. v. Med lenna kännedom om Nordearolinaregementet våsade han utgitva sig för rebellsoldat, och det yckades hovom till och med att af de militära nyndigheterna i Richmond erhålla transportaion, d. v. 8. fri resa, till Wilmington i Nordsarolina. Ankommen dit gick han upp till den sommenderande generalen, sade att hans namn var John Pyjatts, soldat i kompaniet H., 28:de ordearolina-regementet, att han kommit bort rän sitt regemente på det och det sättet, och att ran, om generalen tilläte det, gerna önskade utvekomma nägra rationer. Generalen frågade, mru mycket han önskade utbekomma. John Pyjatts svarade, att två dagars rationer var allt vad han behötde, och han fick då en anvisning vå åtskilliga saker utom en viss summa i kontelererade penningar. Man må förundra sig öfver, att vår flykting ar i stånd att hålla tungan rätt i mun, medan an spelade Jefferson Davis representant i Wilnington detta puts, och lika förvånad skulle lenne säkerligen blilvit, om han vetat, att John Pyjatts. som han ansåg för en trogen rebellsollat och försåg med medel till lifvets uppehälle, erkligen var en fiende, som just var stadd på lykten från ett krigsfängelse i Södern och gerna ulle sett både honom sjelf och Jefferson Davis ängda, upproret dämpadt och slafveriet afskafadt. Men att generalen icke fattade någon nisstanke. är naturligt nog; han benöfde icke ns tro Sillversparre på hans öppna, frimodiga nsigte, tv mot hans berättelse var intet att anirka, och att en undflydd unionsofficer skulle ara nog djerf för att i hvilken skepnad som elst komma till honom för att få hjelp till fortittande af sin flykt. maste vara långt ifran hans ankar. Silfversparre bortlade nu både rebellamnet och rebelltmitformen och gick till ett hoell samt antecknade sig sasom James Ferguson rån England -— han var en engelsman, som nskade resa hem och vilie följa med något af e fartyg, som bröte blokaden. Från hotellet af han under några dagar akt på en mängd ar artyg, som löpte ut och in i denna lifliga hamn, ch uppgjorde slutligen ackord med en ångbåtsarm som med en laddning skulle segla öfver ill den engelsk-vestindiska ön Bermuda. James erguson var ingeniör och just den man, som aptenen behörde, ty det fordrades en erfaren van för att hafva tillsynen öfver ett ångfartygs ! vaskineri under en färd midt genom de vaksamva unionskryssarne, och ingeniörer voro sill ynta i Wilmington, Kort sagdt. han engagcoide mr Ferguson och ingick på att för resan am och åter gifva honom 120 dollars i guld ch en viss summa i konfedererade sedlar. Silfersparre hade visserligen aldrig förr skött en ngmaskin, men såsom artilleriofficer kände han en teoretiskt och lät det gå på sin hals. Han fhöll sig försigtigt från att genom öfverflödiga rå röja sin brist på erfarenhet såsom maskinist, ide mycket litet och lät sina skickliga eldare h andra arbetare i maskinrummet hafva så t spelrum som möjligt. Det gick bra, och ngfartyget ankom till Bermuda. Då spran iltversparre ögonblickligen iland, ropade :ta kall ni nu ha för mig, kapten, good bye! och yndade sig bort. På Bermuda träffade han en i k amerikanare, för hyilken han berättade sina iventyr, och som på det ädelmodig onom med medel att fortsätta sin r I wyork. Der blef han af Quincy Mining-kom; aniet anställd såsom dess ingeniör, och för när. rande är han stadd på en resa genom del indinaviska nybyggena för att skafia arbetare! t kompaniet. ) a a