Aftonbladet – 29 juni 1864, sida 2

ivad förlorar landet på de nuvarande skyddstullarne? Under denna titel har nyligen en brochyr utkommit, som hufvudsakligen består f några här sammanförda uppsatser, hvilka Öruv varit meddelade i Göteborgs Hanlelstidning. Vi anse oss böra fästa allnänhetens synnerliga uppmärksamhet på lenna skrift, som med noggranna kalkyler itreder, huru mycket det kostar vårt land tt Pskydda? vissa fabriker. Önskligt vore, utt vederbörande, i stället för att braska ned tomma ord och agitera med petitioner ch namnlistor, ville ingå i en granskande akutredning. Endast på detta sätt kan den sanningssökande allmänheten bilda sig ett säkert och grundadt omdöme i frågan, och endast derigenom kunna rikets ständer vid sommande riksdag i ämnet fatta beslut, som pga utsigt att bli beståndande. Vi skola i korthet meddela de resultater, vartill förf. kommit, hänvisande i öfrigt ill sjelfva skriften, som allestädes utmärker sig för lugn undersökning och bindande bevisning. Raffineradt socker och sirup. Vi ha nylien i en särskild uppsats visat, huru Sverge årligen förlorar 3,435,000 rdr genom nuvarande skyddstull. Fullständig bevisning här för finns i broschyren. Allmänheten kontribuerar visserligen ända till 6 millioner rdr årligen för sin sockerförbrukning eller omkring 16 öre för hvart skålpund; men häraf gå omkring 3 mill. till statskassan, hvarom mindre är att säga, då detta belopp annars skulle på annat sätt utkräfvas. Bomullsfabrikater. Råämnet inkommer tullfritt. Men fabrikanten, genom skyddstullen befriad från täflan med utlänningen, kan hålla sina tillverkningar i så mycket högre pris utöfver det utländska fabrikatets värde, som tullafgiften utgör. Härigenom förlorar staten betydliga tullinkomster, som måste med andra skatter ersättas, och hela svenska folket tvingas att till några få fabrikanter betala skilnaden melian här gängse pris och hvad varan gäller på verldsmarknaden. Och derjemte måste den nöja sig med en sämre vara, om fabrikanten behagar utbjuda en sådan, fri från täflan. Men Just i täflan ligger vilkoret för billigt pris och god vara. Nuvarande skyddstullar inskränka till en obetydlighet täflan med utlandet, såsom förf. ådagalägger. Derföre får nu svensken betala bomullsväfnader högre än utrikes med 67 öre pr skålp. för oblekta och ofärgade, 75!e öre för blekta och färgade, samt 9732 öre för tryckta och pressade; hvaraf medeltalet utgör 80 öre pr skålp., utgörande på Sverges förbrukning af 17 mill. skålp. en summa af 13 mill., 600,000 rdr. En tull af 80 öre pr skålp., på. såväl rå bomull som på alla bomullsfarikater, skulle således icke göra varan dyrare än nu; men skilnaden blefve, att staten erhölle denna inkomst af 13,600,000 rdr årligen; och hvad skulle ej dermed kunna uträttas för kommunikationer, undervisningsverk, m. m., till Sverges både industriella och intelligenta lyftning! Nu uppbär staten i tull endast 880;000 rdr. Förlusten är söledes 12,720,000 rdr. Heloch halfylleväfnader. Svenska fabriksriserna öfverstiga de utländska på grofva läden med 1: 75 pr aln; medelfina 2: 50: fina 3; satin, doffel, korderoj 3; halfylleväfnader 1: 50. För dessa varor betalar Sverge årligen 3,477,250 rdr mer, än hvartill motsvarande utländska kunde erhållas. Och Sverges hela förlust på hithörande artiklar beräknas till 4,493,000 rdr. Läder. Skyddstullen för skålp. sulläder är i Sverge 22!2 öre, i Norge 13!(10, Danmark 1445, tyska tullföreningen 13!3, Eng: land ingen. Alla slags läderarbeten äro i England tullfrio. Hos oss är sulläder 20 öre pr skålp., smorläder och skinn 40 öre pr skålp. dyrare än utrikes. Bästa norska sulläder är 20 öre billigare än vårt. På läderfabrikater förlorar Sverge årligen 1,234,000 rdr. En befolkning, som längre tid om året än i de flesta andra länder mår ste vada i snö och slask, borde dock ej hö re än andra betungas med inköp af sko. on. Man har invändt, att nedsättning ai denna tull skulle inskränka en inkomstkälla för de svenskar, som afyttra hudar och bark; men förf. visar, att exporten af dessa artiklar äro i jemnt stigande till den grad. att den på de sista tio åren stegrats fö bark till fem samt för hudar och skinn till nära tjugo gånger mer än förut. Svensken har sålunda för dessa artiklar en rätt goc utländsk m d, och intet skäl finns föl