Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 3

Politiska smulor. XH. och två narr Skulle det vara möjligt? Ämna tyskarne verkligen en gång göra någonting mer än till hälften? Frågan kan suses besynnerlig af dem, Hvilka det myckna talet om den tyska ?grundligheten? ringer Föronen; men för min del är jag öfvertygad, att det talet uppstått endast genom ljudförvexling med den tyska gruwnligheten, hvilken är lika verlda bekant som den omständigheten, utt alla tyskarnes storverk — t. ex. Kölner-dömen, Schellings Gud, den preussiska konstitutionen och. den tyska flottan, för att nu icke ens tala om den tyska enheten — alltid förbli ofärdiga. Det finnes menmiskor som tro alt fransmännen äro det lätutärdigaste och lustigaste folk i verlden, men den satsen är bestämdt falsk; Sterne påstår till och med att de äro alldeles för all varsamma. Pratet om fransmännens lättsinne är en tradition från ancien regimes? lättlotade och parfy merade fadäser, då de ännu icke af guil tinen och Napoleon I hade fått några hk tioner i allvarsamhet eller af tyskarne lär sig att göra i filosofi, röka tobak och dricka bäjerskt öl. Ännu en omständighet, som gör att i Frankrike ingen originalnarr får obehindradt utveckla och utbilda sig, är att societetslifvets persiflage qvälveri fröet hvarje utomordentligt narr-anlag. På deras politiska tribun får man visserligen ibland se några rätt lofvande tillbud; så finnes t. ex för närvarande i senaten en markis — de Boisy tror jag mannen heter — som kan öra rätt roliga krumbugter. Men hvad är 1 alla fall sådana enstaka företeelser för en obetydlighet cmot t. ex. det tyska Fortschrilts-partiets? ryslig imnade anlopp En be