Aftonbladet – 28 juni 1864, sida 2

vad man såg der. Mathållningen, som betriddes af medhafvande förråder och var rdnad af en outtröttlig qvartermästare, var ver än tillräcklig. Midttör stora gatan som Ide in till qvarleren såg man högt upp i en laduvägg en stor öppning. Derinnanör i den skumma ladan skymtade spöklika gurer. Kom man närmare och klef man ppför en stege, så möttes man af vänliga nsigten och fradgande muggar. Det var ler som ölet serverades i rikligt mått åt ruppen. I sjelfva bondgården derbredvid ar helgdagsstugan en trappa upp inrymd ut kårehefen magister Starbäck och förmodigen äfven åt den andre kompanichefen, nspektor Sonden, ty der fanns icke mindre in två sängar och två eller tre stolar. — ifven Norrköpings skarpskyttar hafva sin gen musikkår och jemväl sin egen marsch, n ganska vacker, komponerad af deras gen kompositör, fabrikören Friberg. Brigadexercisen på lördags eftermiddagen m redan förut blifvit antydt, af i intresse. Brigaden formerades i grundippställning sålunda, att första träffen utvjordes af Nerikes regementes båda bataloner och de ivå stockholmska skarpskyttepataljonerna, under befäl af öfverstlöjtnanon Årman, och andra träffen, under befäl uf majoren Drakenberg, af Göteborgs, Örebro ch Norrköpingsbataljonerna (i hvilka tvenne istnämnda de smärre kårerna voro inrangeade); bakom denna bildade lifregementets musarkårs fem sqvadroner kavallerireserven. önart kommenderades der: ?echelonner framåt rån venster? ; bataljonerna i första träfien ramkastade sina tiraljörkedjor med respekive understödstrupper; jägarelden började mattra, men öfverröstades snart af salfvorna från de fyra bataljoner, som framyckte i anfallskolonner och gjorde väldiga ,ajonettangrepp; kort derpå gjorde andra rälfens bataljoner i bästa ordning sin gewombrytning framåt genom luckorna melan första trälfens bataljoner. Särdeles imoonerande var det att slutligen se husarerna på sina präktiga hästar bryta fram ;enom luckorna och göra briljanta choquer mot den imaginerade tienden, under det baaljonerna i främre träffen formerade fyrsanter och tiraljörskedjorna formerade sig på kretsar. Solen stralade under dessa nanövrer klar på fästet; och en stor mängd skädare från Örebro och närliggande trukt hade infunnit sig på heden. Sedan på lördagsaftonen exercis och deilering voro förbi och sedan man provianerat och stökat litet, uppstod framför ockholms-skyttarnes läger en tafla af rörigt lif. Deras nitiska och omsorgstulla in(endentur hade der låtit uppresa en prydig majstång, smyckad med lämpliga emslemer; Här började den stockholmska musikkåren uppspela dansmusik och snart var lansen i full gäng. Det var en stor brist på damer, men man fick hjelpa ändå i godt man kunde och de skarpskyltar, som föreställdes representera det svagare önet, särskildes genom en näsduk knuten om armen och strätvade att inlägga så mycken qvinlighet som möjligt i gång och hållning. Särdeles karakteristisk var en franvise, dansad med verklig abandon ochi ett och annat erinrande om cancan, sådan den oresenterar sig i den af pariserstudenterna ireqventerade danslokalen Closerie des Lilas. Sscdnare på aftonen anlände göteborgarnes musikkår och antalet af hitströmmande personer från samtliga lägren ökades med varje ögonblick. Nu inträffade emellertid et uppträde, som för en längre tid störde nöjet och ådrog sig uppmärksamheten. Man orep nemligen på bar gerning en industririddare, som hade begifvit sig till mötesplatsen, för att finna cn god marknad. Han nade just tagit ett ur från en person bland massan af åskådare, då denne, som noga observerat honom, grep honom om handofven. Tjutven var nära att sönderslitas eller sönderkramas af folkmassan, då han af ett par bland stockholmsbefälet fö undan och arresterades i stockholms h l ovakt, der man hade stor möda att med fördubblade poster hålla på afstånd den påträngande hopen. I vakttältet anställdes visitation med honom och påträffades i hans fickor ej mindre än fem lickur, bland hvilka genast tvenne igenkändes at Göteborgsskarpskyttar, och hvilka under loppet at dagen blitvit dem frånstulna. Hfier en längre tids väntan unlände ett par al ortens kronobetjening. Ika togo hand om manneb, hvilken, att döma af hans sätt alt bete sig, tycktes vara en durehdrifven bof och som ce under dagens lopo varit åtlöljd af en annun person, som tyckts höra till samma profession. Han uppgaf sig heta Carl Axel Grahn, vara född i Skåne, f.d. handelsbokhäållare och hemma i Sörby. kn Stockholmsskarpskytt trodde sig med visshet igenkänna, att det vore samma industririddare, som för några år sedan ligurerade inför rätterna i Stockholm uti det s. k. Grahnska testamentsförfalskningsmålet. Sedan denna störande episod var öfverstånden fortsattes dansen långt in på natten. Efter kyrkparaden i söndags formerades skarpskyttebataljonerna till en öppen fyrkant och aftackades uf grefve Kalling. Grefven yttrade dervid, att den tid som man vurit tillsammans på saunahed visserligen varit kort, men dock tillräckligt lång för att han kun at bilda sig ett omdöme om skarpskytjarne, och detta omdöme utföll till deras fördel. Han lyckönskade dem till den färlighet de ernått, men ännu mer till det nit och det intresse, som satte dem i stånd att slvervinna de svårigheter, som de måste