Aftonbladet – 27 juni 1864, sida 3

Folkskolorna och presterskapet. Till redaktionen af Aftonbladet. Detta är öfverskriften på nägra af Aftonbladets artiklar, hvilka insändaren häraf med nöje genomläst, ty de behandla ett af de vigtigaste förhållanden i vårt land. Men tvenne hufvudpunkter, rättare: de tvenne hufvudpunkterna i dessa artiklar öfverensstämma så föga med insändarens erfarenhet och kännedom om folkskolan och dess vård, att han önskar få säga offentligen några ord derom. essa grunddrag uti de ifrågavarande artiklarne äro: den ena, att presterna skulle så godt som ensamma vara skulden dertill att folkskolan står på en låg ståndpunkt — den andra, att folkskolans vård borde således lemnas i andra händer, än presternas. Insändaren är sjelf prest. — Detta vill han genast nämna. Nåväl! — säger man kanske — icke underligt då att han tänker olika med de omnämnda artiklernes författare! Döm icke ännu! — Den prest, som skrifver dessa rader, räknar sig till stor heder att han är en folkskolans vän af hjertat; och då må han icke beskyllas för partiskhet för dem af hans ståndsbröder, hvilka möjligen icke omfatta folkskolan med samma kärlek, som han. Artikelförfattaren påstår att mångenstädes har folkskolan icke blifvit främjad af presterna så, som sig bort. — Detta är sannt, det är ett beklagli t faktum; och detta faktum har sin orsak såsom allting annat. Inse. vill finna åtminstone hufvudorsaken härtill uti den öfverdrifna konservatism, det enständiga vidblifvandet af det gamla, som så ofta visat sig vara hjertvapnet i presternas sköld, särdeles i riksdagspresternas och de gamla hemmavarandes, och som merändels är — snart sagdt i hvad kostym den än framträder — en ålderdomens tillhörighet, för att icke vara så hård att säga en ålderdomskrankhet. Men är detta sannt och som sädant medgifves, hvarföre skulle man derföre förbise en annan sanning nemligen att flerstädes (man skulle vilja säga flestastäds, derest AE RO RS a RE