Aftonbladet – 25 juni 1864, sida 3

junafru Maria Underrättelser från Danmark. Independance Belge? för den 19 dennes meddelar att det är kejsar Napoleon, som England har utsett till skiljedomare i gränsstriden, sedan Danmark hade godkänt Slielinien, som af de tyska makterna förkastats. Frankrike har icke rent utafslagit anbudet; men ville först hafva säkerhet för att dess utslag antogs af de krigförande makterna. Samma tidning berättar äfven att den engelska regeringen har vändt sig till den franska för att erfara om den ville förblifva neutral i händelse af konferensens upplösning, och godkänna de tvångsåtgärder, som England säge sig nödsakad tillgripa för att återställa freden. En förklarimg i denna riktning har utgått från Paris till Wien och Berlin, samtidigt dermed att Englaud aflät en mycket bestämd och hotande not till de tyska hofven. Enligt Afton-Moniteuren har Sverge förklarat sig vilja öfvergifva konferensen. om BSlie-linien, som Danmark har mottagit, öfvergafs af de neutrala makterna. Offentliggörandet af denna nyhet genom det officiella bludet betraktas af IInd. Belge? såsom lika vigtigt som sjelfva underrättelsen. Den förnekas deremotaf Kölnische Zeitungs pariserkorrespondent. Såsom ett bevis på den humanitet, hvarmed de i Köpenhamn förlagda tyska fångarne derstädes behandlas, kan anföras följande. De hade yttrat en önskan att få bese tivoli, hvarom de hade hört så mycket talas. Då emellertid deras besök derstädes af läst insedda skäl icke var lämpligt vid den tid tivoli var uppfyldt af folk, träffades aftal mellan tivolis direktion och kommendanten på kastellet att fängarne förl. onsdags förmiddag mellan kl. 9—12 skulle mottagas. De mascherade dit, ledsagade af en officer och några underofficerare, som voro obeväpnade. På det att de icke alldeles skulle blifva i saknad af de förlustelser som på tivoli åstadkommos, utfördes af musikkåren hornmusik. De undfägnades derjemte med öl, och yttrade så stor belåtenhet med sin vistelse i Köpenhamn, att de sade sig vilja efter frigifvandet återvända till Köpenhamn. De tilltalades af alla med mycken vänlighet. i De danska krigsfångarne behandlas med stor välvilja i Österrike. En i Salzburg bosatt dansk skrifver derom till Faaborgs tidning: Den 6:te dennes anlände med ett extratåg från Wien 400 danska krigsfångar; men mottogos här som gäster, och blifva såsom sådana här behandlade. Genast efter det de lemnat vagnarne satte sig truppen i marsch, eskorterad af 24 man österrikare (i Preussen voro i allmänhet 300 väl beväpnade soldater reqvirerade för att eskortera 100 obeväpnade) deraf 12 marscherade före och 12 efter truppen. Borgarne gingo arm i arm med fångarne, hvars tornistrar buros af barnen. Vägen från bangården till cita. dellet var 34 mil. En frukost arrangerad af borgarne väntade gästerna. Om man icke sett de 24 beväpnade soldaterna, skulle man kunnat tro det vara ett triumftåg, ty från balkonger och fönster hörde man på tyska utropas: ?Varen välkomna, tappra danskar !? Efter tåget gingo 2 österrikiska officerare arm i arm hvardera med en dansk officer. Öfverallt på gatorna ses danska krigsfångar i sällskap med obeväpnade soldater af garnisonen, och borgarne bemöda sig ifrigt at! visa dem stadens märkvärdigheter, samt att inbjuda dem till de källare der öl och vin af bästa sort serveras. Preussiska trupper afsändas fortfarande i mängd till Slesvig. Desertörer från kusten af Fyen, som ankommit till Slesvig, hafva med hån mottagits af österrikarne, och vägrats föda och husrum af befolzningen.