dre böra uti antydt fall tillstyrka en slik förbindelse, som senaten, i likhet med hvad postdirektören för sin delyttrat, anser delta fartygs åsyftade reseturer, till följd af klimalis. h lokala förhållanden, ofta nog blifva osäkra och afbrutna, så att postöringen öfver Ålands haf vid dylika tillällen ändock måste, likasom hitintills, från finska sidan ombesörjas af de dertill inrätlade postrotarne i Eckerö kapell, hvilka fördenskull hvarken kunnat helt och hället upphöra eller ens utan äfventyr för kommunikationens säkra och oafbrutna gång i så måtto indragas, att derigenom vunnes någon synnerlig minskning i den för samma postföring nu belöpande kostnad, utgörande omkring 1809 rub. s:r om året. Att deremot en postångbåtsfart mellan någon mera sydlig svensk ort och södra delen af Åland, blefve föga uuderkastad hinder af isläggning, och således jemväl kunde för kommunikationen erbjuda betydligt störr fördelar, syntes senaten otvilvelaktigt, ehur senaten likväl icke tilltrodde sig att bedöma huruvida en sådan förbindelse, med hänsyn till denna linies större utsträckning och möjligen äfven andra förhållanden, kan tillvägabringas och utan föregången närmare undersökning från finska styrelsens side förordas. Beträffande åter öfriga i förslaget förekommande omsfändigheter, ansåg senaten käl till annan erinran dervid icke vara handen, än att kostnaden för postens fortskaffande med privata ångfartyg, hvarom 5:te artikeln handlar, skulle på sätt postdirektören tillstyrkt och i likhet med hvad för närvarande är iakttaget, icke fördelas de skilda postverken emellan, utan, till undvikande af liqvider derom, alltid bestridas af det land, hvarifrån den sålunda befordrade posten afgår, äfvensom att till afböjande af portofrihetens öfverdrifna utsträckning borde vid det i art. 17 föreslagna stadgande förklaras, att till den dermed afsedda ministeriela korrespondensen ej må hänföras sådana konsulers brefvexling, hvilka såsom undersåter tillhöra det land, i hvilket de för fremmånde makt utöfva slik befattning.?