Aftonbladet – 25 juni 1864, sida 2

Kalkonen var kanske en smula för mycket kryddad?, eade han, ?men den i mjölk stufvade kapunlefvern var förträfflig. Varus, se till att den under veckans lopp åter blir serverad på det kejserliga bordet. Den frigifne tog fram sin anteckningstafla och gjorde med en något ostadig hand en anteckning rörande den kejserliga befallningen, medan Vittellius drack sin hägarei botten, smackade med läpparne och lät sin breda haka ånyo nedsjunka mot bröstet. De öfriga gästerna språkade fritt och otvunget. Licinius och en af senatorerna voro inbegripna i ett resonemang i militära ämnen, med hvilka fredens man tycktes vara lika hemmastadd som krigets, och i hvilka han åtminstone yttrade sig med vida mera säkerhet. Placidus beskref vissa tilldragelser under fälttåget i Judea med en min af oförställd blygsamhet och undfallenhet för andra åsigter, som tillvann honom icke ringa bifall af dem som voro honom närmast, och lyssnade på hvad som sades, allt emellanåt inflickande ett uttryck eller en liten anekdot, som nedsatte Vespasianus militära skicklighet, men deremot upphöjde Vitellius, och af detta skäl läto dubbelt angenämt i dens öron vid hvars bord tribunen var gäst. Montanus, hvars bägare fyllles och tömdes med förvånande hastighet, såg sig omkring efter något ämne, på hvilket han kunde urladda något af den sarxasm hvaraf han var mättad, och fann art ett sådant i Spados dystra utseende; y i trots af matens och dryckens-inflytanle, syntes eunucken ovanligt nedslagen och la till mods. Under vanliga förhållanden var denne, såsom vi redan nämnt, en muner dryekesbroder, hemmastadd i gastrononiens alla finesser, likaväl som i dryckesagarne, öfversvallande af fladtishat och ustigt skämt, en skicklig smickrare, då smicer var på sin plats, och en öfver ifven ;ycklare, som med lika foalynthet unde ifva och mottaga hugg, då skämt var darens lösen. Men denna dag var han minre törstig än vanligt, och festen tycktes