Aftonbladet – 25 juni 1864, sida 2

— Följande skildring af den utveckling hufvudstadens folkskoleväsende på sednaste tiden erhållit, meddelad i ett bref till Göteborgs Handelstidning från dess utgifvare skall säkerligen intressera våra läsare: Om Göteborg åtnjuter hedern af att hafva tagit det kraftiga mitiativet på folkundervisningens bana, så stå vi dock lyckligtvis nu ej ensamma uti sträfvandet alt befrämja den allmänna odling, som den innebär. flera landsbygder, hvarest framstående män omfattat saken, uppstå vackra organisationer på detta fält; i Norrköping ordnas den vigtiga angelägenheten af skickliga händer, under samhällets intresserade deltagande; i Stockholm har saken, inom kort tid, gjort förvånande framsteg, tack vare den nitiska styrelsen och den kraftiga hand, som fått sig ombetrodt att öfvervaka det hela. ln examen sistl. onsdag uti den i Clara folkskolehus bildade normalskolan gaf ett vackert och pätagligt vittnesbörd om den höga ståndpunkt, hvarpå Stockholms folkskoleväsen redan inträdt. Der voro i den ståtliga byggnadens 3:ne våningar samlade något öfver 400 barn, af hvilka de minsta undervisades af qvinliga lärare. Här fick man tilllälle att taga kännedom om den nya innanläsningsmetod, grundad på den tyska s. k. Lautiv-methoden?, hvilken icke ännu hos oss funnit insteg, oaktadt dess synnerliga företräde framtör den gamla mekaniska innanläsningen. Den förra utgår från begreppet till ordet, från ordet till ljudet, från ljudet till ljudtecknet (bokstafven); den sednare — den metod, hvari vi alla med tårar och suckan varit inöfvade — börjar åter med bokstätverna, för att af deras sammanläggning bilda mer eller mindre begreppslösa stafvelser, hvilka slutligen sammanläggas till ord. Enligt den fi metoden skola begreppen först noga för barnen förklaras och äskådliggöras, hvarmed undervisningen äfven erhåller den stora förtjensten att vara roande, under det man fordom tyckes hafva gjort till grundsats att vära fö steg på kunskapens bana skulle vara så svära och pinsamma som möjligt. Normalskolan företedde den oändligt intagande anblicken af en stor samling glada barn. Också har den mycket öfverklagade skolkningen så aftugit här, likasom inom flertalet af hufvudstadens skolor, att det finnes en mängd al barn, som icke försummat en enda lektion utan giltig anledning, ja de utgöra till och med flertalet. At dessa utdelades nu, utan afseende på deras välförhållande i öfrigt, en belöning af 50 öre åt hvarje. I De små barnagrupperna leddes af vänliga och allvarliga, många högst behagliga lärarinnor, hvilka erinrade Om huru egnad qvinnan är för detta uppdrag och huru mycket man förlorat på att icke hafva förr tillgodogjort samhället dessa dyrbara krafter. I de öfre våningarne leddes gossarnes examina af lärare, och i skolans allra högsta klass examinerade hufvudsakligen folkskoleväsendets inspektor, mag. Meijerberg. Denna examen erbjöd stort imtresse, i det den visade att folkskolan kan, äfven i fråga om kunskapsmåttet, hinna ganska långt, ja så längt att elementarläroverken må se sig om för att ej blilva efter. Den tid torde dermed stunda, då skilnaden mellan elementarläroverk och folkskola upphör, en skilnad, som är i sig sjelf onaturlig, enär all mensklig bildning måste byggas på samma grund. EES TE EAP EISAR SEG oa EN VARSE sr ds FAN EA AR ses E Ng a a