Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

hina gjorde hennes toilett för natten. Denna mga dum hade i högsta grad svärt att göra klart för sig det klena resultat hennes manhövrer hade åstadkommit. Genom en egenlomlig metod, med hvilken en lång vana ide gjort henne fullt förtrolig, hade hon ort sig bekant med allt som passerade mel lan hennes herrskarinna och den vackra alven. Hvarför deras möte slutade så snöpligt, kunde hon, som sagdt, omöjligen fatta. Fmeller tid var Myrrhina icke obenägen att :ro, oit Esca till den grad hade blivit bedärad of hennes egna hehog, att han var känslolös för Valerias. Deuaa spi förmodan öppnade för henne ett orad angenämt perspektiv af intriger och kontraminor: och kammarjangfrun gick derör till hvila med en Jjuf känsla al stolthet och triumf, medan deremot hennes s herrekarinna vred sig på sitt er i den sårade etolthetens och blygnelus derslitande qval. Morgonen mediörde emellertid sin vanlig tribut af klarsynt et och praktisk uppfattning. Det finnes nattliga timmar, under hvilka vi kunna öfverlemna oss åt kärlek, nat, förtviflan eller sorg, med en brist på motständskraft som gränsar till kjelplöshet; men med gryningen ätertager verkligheten silt välde, och den lidande är verkligen bek ugansvärd, som kan vända sig bort från dagens ljus utan en mre drift att stiga upp ch vara verksam. som i en vytterlig trösthets lethargi önskar att det ännu en gäng vore alton. Valeria var icke en qvinnir som kunde erse med en tillfogad skymt. Det finnes å af dem, som i hellre skulle förlåta en otörrätt än en skymf. Långt innan hön steg upp hade hon beelutit sig när, hvar och huru hon skulle slå till; ingenting återstod således utom alt välja vapnet och ytterligure skärpa stålet. Nu förhöll det sig så, att Valeria länge hude märkt att Julius Plocidus var henne s bängitven, som det var förenligt med hans natur. Han. hade otaliga gånger sagt henne det med ett Oppet 8 galanteri. som bon må.