Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

Ställningon inom statens seminarium för bildande af lårarinnor. Man har en tid bortåt hviskat åtskilligt om ställningar och förhållanden vid denna läroanstalt: sedan n gra veckor talar man helt högt om ganska vidundörliga soker. En korrespondent till Göteborgs-Posten lemnar nu en framställning i ämnet, hvilken vi här återgifva, så mycket heilre eom densamma med mycken moderation bedömer förhållanden, öfver hvilka många h les giiva sin missbelåienhet luft i de starkaste uttryck. Korrespondenten skrifver: Denna anstalt står under ledning af en direktion, be estående af generaldirektören m. m. Huss, om ordförande, samt rektorn vid Stockholms gymnasium Rabe och irofessorn vid teknologiska institutet baron Fock, såsom ledamöter — altta tre högii förtjenta och för detta uppdrag lämnpl män. Föreståndarinna för anstalten är fru Jane Thengberg, biträdande föreståndarinna fru Idström. Den förstnämnda th dessa damer har stora och obestridliga förtjenster om det qvinnliga uppfostringsväsendet och hennes pension i Upsala stod i högt anseende. Om fru Itström hör jag mig föga bekant, men har anledning iro att hon pussar för sin plats eller platse n för henne. Allt synes sålunda lofva det bästa för vårt nya fruntimmers-seminarium och man hyser om dess framtid, under de bär nämnda personernas ledning, slora förho pningar Likväl må jag icke dölja — och sådant untyddes i förra brelvet — att händelser hafva efallit vid ifrågavarande onstalt, hvilka tyda på dels bristande enhet i densammas ledning, dels en omisskännlig tendens hos öreständarinnan till ett a illenastyrande, som pj rält väl låter sig förena med institutio1ens anda och syftning. Vid afslutandet al seminariets läscår den 31 Maj tillkännagaf generaldirektören Huss afskedstalet, att de dittillsvarande lärarne — hvilkas flit, nit och skicklighet på det rackraste vitsordades — ej vidare kunde mnvändas. Skälet är att från och med nästa höst tillträdas lärareplatserna af fast anställda lärare med bestämda löner och lekioustimmar. Om de förra lärarnes afskeunde vore mindre alt-s enär de äro ildre, i andra värf anställda män, af hvilka le flesta icke skulle kunnat antaga fasta rareplatser med besiämdt föreskrifua unlervisning immar vid seminariet. Men hvad ärarne anledning till den mest ittmätiga förtrytelse var, att de först på fs slutningsdag, en blefyo underrättade om sitt skedande. kn sådan og srannlageuhet vore tan otänkbar om den icke fuune sin förslaring uti ett hemligt motiv: förestånda-innans ilver att utan några invänningar och esonemanger kunna genomdrilva anstälMOST RR RONDEN SAS AR GR STEN SS RAR EON NNE AGT RASEN