Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

framtidens faror. Komme sedan hvad som helst, om också — aprås nous le deluge! En stämma i den nyssnämnda qvartetten, den genomlörtjusta och genomrädda Snällposten i Malmö, förklarade här öm dagen i en mäkta förnäm ton, alt Sverge icke behöfver infria löften, som gifvits af Champagnepolitikens? män. Tnllåt mig säga, att det der var både ett fåvitlekt tal och ett farligt tal, emedan hvar man vet att audra och vigtigare löften förefinnas, än de i ofvannämnda uttryck antydda: farligt, emedan det framtvingar en påminnelse om ett och annat, som man kanske numera skulle helst se att det öfverlemnades åt glömskan, Om således med det nyss citerade ordet skall, såsom jag förmodar, betecknas det fostbrödralag, som på studentmötena slutits mellan de skandinaviska universiteternas ungdom, så ber jag få erinra, att en scen i Champagnepolitikens? drama spelades på Drottningholms slott sommaren 1856 med konung Oscar I såsom deltagare och såsom talare; jag vet icke bestämdt, men jag betviflar, huruvida Snällposten på den tiden protesterade mot de fullvigtiga ord, som föllo från kungaläppar. En annan scen i samma drama spelades vid det sista naturforskarmötet i Sverges hufvudstad, hvarvid en dåvarande och ännu varande konungens räådgifvare högtidligt bedyrade, att den första tyska soldat, som salle sin fol på Slesvigs jord, vore för hela norden — med höjd ton och stor gest — en CaSUS belli. Frasen gjorde påräknad effekt och inbringade sin framsägare ett triumftåg genom festsalen på skandinaviska skuldror: men till antalet af de bedröfliga, ?allmänt kär.da hemligheterna? hör nu, tyvärr, äfven den, att den lycklige talaren, allt sedan det kom from sounds to things, har i rädkammaren varit en af de ifrigaste motståndarne mot en i handling visad skandinavisk politik. En annan medlem af den nuvarande regeringen har frejdat mer än en af ?Champagnepolitikens fester med sin vackra skäldegåtva. Dock — hvi talar jag om skalder i en tid, då Sångens senor ha brustit. som handlingens glafven? Det sorgligaste ienomenet af alla är den fullständiga karakterslöshet som i denna tid på så många håll uppenbarat sig. Man tröstar sig visserligen med det hoppet, ätt det skulle vara helt annat, om en omedelbar fara hotade oss, och att då skulle manlighet och karaktersfasthet florera. Jag, för min del, vågar numera icke tro på någonting sådant; ty en dålig anda kan icke bära goda frukter, äfven om förhållandena äro något modifierade, den kan endast höjas och stålsättas genom en grundlig kurs i de stora olyckornas och mot. gångarnes skola. Man har sett många personer, som förut åtminstone med skenbar värma omfattat skandiuavismen, under närvarande omständigheter icke nöja sig med att predika den absoluta sjelfviskheten och anföra vår vanmakt såsom skäl för en fredspolitik quand meme, utan som i sim ifver att plaidera för denna politik gått ända derhän, att äfven trampa under fötterna dessa samma skandinaviska ideer, för hvilka: man förut sett dem under åren förut vara i hög grad lifvade vid naturforskarmöten, nationalekonomiska möten och vid andra tillfällen samt sålunda stämpla sig sjelfva såsom äkta konjunkturmenniskor. Men hvad skall man säga om dessa pocter, som haft så godt om skandinaviska tirader, om verser, i hvilka det hvimlat af de mest jungande uttryck af fostbrödraskap, nordisk kraft, ära och trofasthet, och som till och med, så der temligen utan rim och reson, utmanat verlden att komma och prötva lenna kraft. En synnerlig förvåning har det väckt undt omkring i landet bland menniskor, om sälta sanningen hö än poesien eller ro den sednare icke i högre mening kunna istera utan den förra, att se en sångmö, om blifvit populär, icke till följd af rik antasi, omedelbar inspiration eller ens ett erkligt herravälde öfver språket, utan enast och allenast till följd deraf, att nan os densamma trott sig finna en viss Geinnungstächtigkeit?, allvar och orubblig rofasthet mot iden, att se denna sångmö e blott förstummad svika, då det för allar gäller, utan hjelpa till att lägga sten å börda, att till iljenst för det hufvudlösa nobberiet håna och förkättra dem som stå ist, Man har ofta hört talas om att hvad an inom de aristokratiska kretsarne kallar politiska parvenyer ha särdeles lätt att appa koncepterna och glömma alla anteceentier, när de komma på en taburett mellan fullbiods-statsmän; men det är i uinning smärtsamt om en akademisk ländol skulle kunna utöfva samma verkan, m en poet, som fått ett namn endast derre att ban sjungit om frihet och brödraVP skulle svika genast som han får plets lidt emellan ett par exeelienser och tro det ara med den nya värdigheten mest öfvernsstämmande att egna sig åt ett slags draaatstjenst, I Maj månad 1848 hölls ett sandinaviskt möte i De la Croix salong, id hvilket mycket eldiga tal höllos och för vilket ännu eldigare verser voro skrifna. land dessa torde det vard mig tillåtet att v det historiska intressets skull erinra om ljande: XL kifvas än och resa ärestoder