Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 3

och offrat så mycket, för att vinna sin egen tillintetgötelse. Och låtom oss alla hjelpa H. M:ts rädgifvare i att upplysa honom om. att ingen väg förer säkrare än genom ett Slesvig-Holstein till — samma olycka för hans dynasti, som i detta århundrade redan drabbat så många furstehus, hvilkas medlemmar i hundradetal vanka landsfly ktiga omkring.?. UTRIKES ENGLAND. För lord Ellenboroughs interpellation i ötverhuset den 17 dennes, hvarom telegrafen i korthet förmält, redogöres på följande sätt i Kölnische Zeitung Lorden yttrade, att då konferensen följande dagen äter skulle hälla en ses on och vapenhvilan löper till ända om nio itall man ej ernår en definitiv ötverenskomimelse. så måhända detta det enda tillfälle, då det med utsigt att kunna uträtta äfven det ringaste goda är möjligt att bringa den danska gans mnvarande ständpunkt på tal. 18352 års fördrag är icke den grundval för törlikningen, som, etter hvad som förljudes, kommer att tagas. Ännu för tre år sedan betraktade, om jag ej misstager mig. turst Gortschakotf detta at nästan alla enropeiska regeringar antagna fördrag såsom en borgen a områdets integritet och just ar , att ett så stort antal europeiska makter gilv t sitt samtycke, har denna garanti gällt såsom vigtigare, än om den varit ett al ett mindre antal makter lemnad särskild garanti. Fördraget hade haft till ändamål, att betrygga den danska tronföljden och derigenom det danska områdets integi Ta nu måhända nya gter rörande den europeiska jemvigten dykt PR hvilka föranlåtit makterna att undandraga sig de enom nämnda fördrag ingångna förbimdelser. Jet syntes honom vara ett däligt tecken, att alla ide makter, som undertecknat detta endast för 12 år sedan afslutna fördrag, äro sinnade att frångå det under den lumpna förevändningen, aut endorndring i tidsförhåilandena inträdt. Men nu hade förhållandena alls icke förändrats efter tördragets aislutande. Då såsom nu hade Slesvigs och Holsteins invånare af den tyska pressen förledts den tron, att deras ställning skulle bli bättre, om de vore förenade med Tyskland, och lockade genom Preussens ränkor, gjorde de uppror mot sin herrskare: amma omständigheter föreligga ätven nu. gdömenas invånare ha icke gatt längre än år 1818, och likväl anför man de rådande omständigheterna såsom skäl att taga Slessig och Holstein trån danskarne. Hvilket intiytande måste ej detta utötva på de europeiska mindre ternas erhet? Om stormakterna i förening styckade en stat genom att taga Irän honom hvad de genom ett fördrag förklarat vara en del ar dess område, så skulle hvad som i dag händer Danmark i morgon kunna upprepas med Sv erge, Holland, Belgien, Schweiz och ännu lättare med dessa medeluidskuriositeter. de tyska smi staterna, hvilka formodligen först skulle komma att lid under det nya system Men då nu en fråga är om en demarkationslinie och Danmark böjer sig för de andra makter nas beslut och samtycker till en delning af Slesvig, så vore talaren at den meningen, att det var en hederspligt tör lord Russell och de neutrala makterna, som It klarat sig gilla förslaget, att stå fast vid den af dem för linien. Denna linie skulle lemna Dannevirke i Danmarks besittning. och talaren trodde, att en ändamålsenligare grinslinie icke kunde dragas. Om man toge från Danmark något ofvantör Dannevirke beläget stycke vand, ulle detta ha vil följd, att i ett krig mellan Ty kland och Ryssland eller mellan Frankrike och Tyskland de bada mot Tyskland fiendtliga makterna kunde räkna på Danmarks hjertliga understöd, hvilket derigenom, att det tölle tyskarne i flanken. skulle kunna tillförsäkra dess motståndare framgång. Han kunde knappt anse moöjligt, att Osterrike skulle artslå lord Russells örslag. Österrike skall i alla händelser inse, att den underordnade ställning, i hvilken det koopererat med Preussen, icke är värdig den! rang, det hittills intagit 1 Europa. Det skall inse, att Preussen icke strätvar tor några tyska a, utan för rent preussiska tindamål. Det kan ej antagas, att Ryssland skall lemna en stat isticket, hvilken det så änge understödt, och kunde man väl tro, att Fra kulle lugnt se på, att Danmark, des örvandt, styckas och stympas just af den stat. som rant I rike trampade i stoltet vid Jena? Det erna taga i förevarande fall e språk för sig. Men eröfringsrätten väller ingen. ng lör eröfraren i ett orättfärdigt krig. E Frotren har bkå liten rätt som tjutven, hvilken om natten bryter sig in i ett hus. Et orättfärdigt rig förlänar alla stater rätt till intervention for utt Cathjelpa den föröivade orättvisan. Skall väl ågon bekänna sig till den allmänna n, att i n hvar, som talar tyska språket, m ler en tysk herrskare? Om man skulle förtäkta n sådan grundsats, så borde hvarje stat i Buopa stycka Det finns intet land, England icke I mdantaget, i hvilket icke tusentals menniskor elva. som tala ett annät språk än den r wilken de tro underdåniga. Talaren ville inder nuv örhållanden fråga, hvad Engand tänker göra; han antager dock, atrege sen åuminstone skall gå österrikisk och preu stersjön. Han väntar, Janmark i besittningen af Men hvil; en större rätt avt skyddas för preussiskt barbari I ia väl invånarne på varne än Nordslesvigs Nn K utlands inbyggare? Det finns blott ett en; tt förmå Freu att lemna Jutland och Nordlesvig, och det består i, att man bestämdt förr, att britiska regeringen skall skydda ej I ne, utan äfven Jutland och Slesvig och båda dessa landskaps skydd alsända en eskaför att blockera de tyska hamnarne. Han vågade nu den ädle lorden. statssckreteraren för trikes ärendena, om H. M:ts regering hade rkt flottan, att hon vore i stånd kera de tyska hamnarne som fö ka öarne? Lord Russells svar härå är redan till sitt! all skydda j al flotta att löpa in NH i ci) de den