Aftonbladet – 23 juni 1864, sida 2

i Frestelsen. Valeria darrade i hvarje lem: och likväl Iborde hon hafva varit den lugnaste af de två, eftersom hon på förhand måste hafva I vetat hvud som skulle komma. Ett sådant steg som det hon nu vågade, hade hon na;turhgtvis icke tagit utan efter mycken tveksamhet och Jång öfverläggning med sic Ingen gqvinva går gerna helt och hållet utom sitt kön: och den process. genom hvilken äfven de djertvaste förlora sin instinktlika blygsamhet, -ker endast småningom, Förmågan att öfvertala sig sjelf, som är så starkt utbildad hos menniskan, förlorar icke något al sin kraft vid det mindre logiska och mer efter känslan handlande kös resonemanger med sig sjelf. Man kastar sig icke gerna hufvudstupailastens afgrund, utan nedstiger dit på nästan omärkliga ;afsatser, Den sten, som blifvit satt irörelse når dock till sluts temligen säkert botten af algrunden; och Sjag skulle gerna viljat ; växer till jag vill, och jag villk förvandJas snart nIl jag måstet. Valerias företa