Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 3

snabbhet, som om hon varit fullt förtrogen med alla dess invecklade irrgångar. Då hon slutligen anlände till sin bestämmelseort, dolde hon sig med lätthet på cti passande gömställe, hvarifrån hon aktade sig att träda fram förr än hon fick veta allt hvad hon önskade känna rörande Esca och hans sällskaparinna. Hvad vill du mig?4 frågade britten, som kände sig något störd af denna oväntade uppenbarelse och för ingen del road al kammarjungfruns förtroliga och skälmaktiga min. Jag är förmodligen inte så särdeles välkommen?, svarade flickan med ett nytt gapskratt; emellertid måste du komma med antingen du vill eller inte. Vi romerska Hickor taga inte emot något afslag, skall jag säga dig; vi likna inte edra bleka, kalla qvinnor der uppe i norden. Gifvande henne fullkomligt rätt härutinnan, kände sig Esca emellertid helt stött öfver att man så der obesväradt ville lägga beslag på honom. tJag har inte tid, sade han, att foga mig eiter dina nycker. Jag måste gå hem; det är redan qvällsvardsdags. Ja, och du är en stackars slaff, genmälde Myrrhina med en åtbörd af ytterligt retsamt förakt. En slaf! Du med dim styrka och ditt mod kan inte kalla en timma af denna svala alton din egen.?Jag vet det, sade han, i det han böjde hufvudet för att dölja den förtrytelsens rodnad som hade uppsvgit till hans kind. Jag vet det. En slaf måste tvätta sin herres tallrick och fylla hans dryckesbägare.? Hon kunde se att hennes siygn hade träffat; men med allt sitt tycke för hans vackra person frågade hon ioke eftor om hon sårade hans manliga hjerte.