Aftonbladet – 22 juni 1864, sida 2

ligt lärt oss; det finns blott en sak, som kan uppbära en vacklande tron, nemligen ett trotast och pålitligt folks hängifvenhet. Men dertill har krouvan icke någon medtödd. räst, utan den måste förvärtvas och bibehållas; den vinnes efter utseendet lätt, men den kan äfven lätt förloras. En dansk regering, som nu skulle uppträda på konferensen med förslag i den af Ryssland angifna riktning, skulle komma i en högst egendomlig ställning. De danska fullmäktige — hvilkas afgång blefve en följd af ministårens — halva redan den 2 Juni förklarat, att konungen och hans regering gå in på de neutrala makternas förslag om delning vid Slien. Detta aktstycke, som är ett mönster af klart, värdigt och bestämdt uppträdande, har försatt Danmarks sak i en gynnsammare ställning än den öfverhufvud ännu haft vid konferensen, och förhållandena äro af den beskaffenhet, att om de tyska makterna icke vilja gå in på denna delningslinie, så skall åtminstone Eugland nödgas under ett förnyadt krig lemna Danmark sitt bistånd. Men isamma ögonblick Danmark föreslår en annan basis för fredsunderhandlingarne, förlorar det ovilkorligen alla de fördelar det vunnit genom sina förra uppoffringar och medgifvanden. England brinner alldeles icke af itver alt hjelpa oss; det vill uppträda endast derför att det känner sig tvunget dertill för sin egen äras och inflytandes skuld, men så snart det får en rimlig anledning att draga sig tillbaka, skall det begagna sig deraf, och en sådan erhåller det, om man öfvergifver den delningsprincip, som sedan den 28 Maj utgjort grunden för förhandl ngarne. Lord Russell och hans kolleger skola med olädje nyttja tillfället att lemna sin mera mstående ställning, såsom de der framIt ett bestämdt Törslag; de skola mer gerna blitva åskådare vid en förhandling, der Danmark, suffleradt af Ryssland, irrangerar det nya Slesvig-Holsiein med Preussen, Österrike och Tyska Förbundet. Man behöfver ej vara mycket skarpsynt för t finna hvad vilkor som då komma att reskrifvas Danmark. Vi hoppas att II. M:t konungen vid närmare begrundande skall inse faran af att yssna till Rysslands falska råd, och att jgstdensamme skall redan på försökets lörsta trappsteg öfve:tyga sig om om eten att finna rädgitvare, hvilka väga ikläla sig ansvaret för en uppoffring wtf danska folkets rätt. Vi finna också en lugnande omständighet deruti, att riksrådet samlas om några dager. Icke desto mindre anse vi det mycket önskvärdt, att nationen höjer sin röst, för att genast på det mest otvetydiga sätt protestera mot hvarje falenhet iör att söka rä da konungens arfstt genom slesvigholsteinska medgitvanden. För ett par dagar sedan tycktes det som om den af några ansedda män i Köpenamn afgifna adressen skulle blifva öfvertlödig, men tor dagens tilldragelse visar os nödvändicheten u af att säga till konungen så kraftigt och enstämmigt som mö ligt de i adressen fö ekommande orden: Ett 5lesvigHolstein i hvilken form som helst, inom eller utom monarkien, afträdt till Tyskland eller i per-onalunion med konungariket, är liktydigt med Slesvigs förlust och Danmarks undergång. Den regering, som vågade använda detta sätt att afgöra frågan, skulle förlora folkets tillit och bereda sig det mest sorgliga namn i Danmarks hist