dast själen är fri? Esca, tro inte att jag tänker sämre om dig derför att du är en hedning och en slaf i Hennes röst var mycket ljuf och låg då den uttalade hans namn. Ingen stämma hade någonsin lätit så ljuf i hanÄ öron. En ny, sällsam känsla at sällhet tycktes genomila hela hans varelse, och dock hade han aldrig känt sin ställning så bitter och plågsam som just nu. Jag skulle inte för allt i verlden vilja att du tänkte illa om mig, svarade han ifrigt Hör mig, Mariamne: jag togs till fånga i krig och fördes jemte hundrade andra till Rom. Vi uppställdes likt boskap på slaftorget. Likt boskap köptes vi-en och en af dem som ansågo sig kunna bedöma sådana menniskovaror. Jag köptes af Cajus Lucius Licinius för samma pris som ett par oxar eller ett par vagnshästar Han talade med ett förakt, så mycket bittrare, som det en så lång tid hade varit dämpadt: Han qväfde emellertid den alltmera stigande förtrytelsen. Detta var det första öra som öppnat sig för hans lidanden, och frestelsen var stor att lemna sitt hjerta fritt lopp inför en så deltagande åhörare. Vi måste dock till hans heder bekänna att han icke gaf vika för denna frestelse. Han hade från barndomen fått lära att det var svagt och qvinligt att klaga, och han hade icke förgätit barndomens lexor. Hennes milda röst inföll ånyo i tröstande och lugnande toner. Men han är god och mild?, sade hon, vänlig och efterlåten — du sade mig så sjelf. Jag skulle inte kuuna uthärda att tänka mig honom annorlunda. Ja, Esca, det skulle göra mig bra olycklig om jag visste att — Här stannade hon plötsligt, fatiade kru