Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

sin röfvade egendom; men Lind, eljest så villi att påtaga sig det ohyggliga brottet, nekade at ha haft mera qvar än ä 2 rdr, som funnos ho honom då han togs. Målet remitterades der efter till vederbörlig domstol å landet. — Rådhusrättens 3:e afdelning har i går af kunnat utslag i målet rörande den i ett föregå ende referat omnämnde elfvaåige gossen Car Erik Larsson, hvilken blifvit angifven för at hafva genom skorstenen inpraktiserat sig i bo staden hos en vid Katrina Östra Kyrkogat: boende enka vid namn Johansson och der till gripit penningar samt en butelj bränvin och nå ot matvaror. Utslaget lydde sålunda att gosser arsson i brist af bevis icke kunde till någo! ansvar fällas; men deremot dömdes hans fade stråhyflaren Johan Larsson att undergå 3 måna ders fängelse för det han misshandlat enkan Jo hansson då denna för Larsson omförmält at hon misstänkte hans son för de från henne för öfvade tillgreppen. Vidare hette det i utslaget att gossen skulle öfverlemnas till öfverståthällareembetet för att genom dess försorg beredas inträde på någor inrättning för vanartiga barn. ..— Med nidingsmannen ifrån Gröndal, Claös Östlund, hölls i går uti poliskammaren åter ransakning. Konstapeln vid detektiva polisen Thernström, som grep brottslingen och dervid blef illa skuren, synnerligast i ansigtet och magen, är nu få pass återställd att han kunde vara tillstädes. Themström upplyste nu, att vid tillfället en större olksamling uppstått, men att ingen vågade eller ville hjelpa honom. Han tillerkändes 100 rdr i belöning, dels för sin visade raskhet att fasttaga bofven och styrka att, oaktadt svårt huggen, ändock qvarhålla honom, dels för det lidande han utstått. Östlund nekade fortfarande, såväl för stölderna som för nidingsdådet emot kon. Han återfördes i häktet, och målet uppskjöts, för efterspanande af en annan förut straffad tjuf, som tros varit honom behjelplig vid tillgreppet. — V. häradshöfding Kramer, hvilken var åberopad såsom vittne i det mot major Stjernsvärd inför polisen i Stockholm anhängiggjorda mål för våld mot en åkardräng, har ansett referatet i vårt blad, i hvad det rörde hans vittnesmål. hafva varit oriktigt uppfattadt. Hr Kramer bevärde derföre för ett par dagar sedan att få i ladet införd en reklamation, och redaktionen förklarade sig villig efterkomma hans önskan. dock under förutsättning att hr Kramer ur skriften uteslöt de delar, som innefattade rekriminationer mot tidningen och dess referent, samt inskränkte sig till det faktiska i saken. Hr Kramer ville icke samtycka härtill utan återtog sin skrift. Vi ha sedän funnit den återgifven i en annan tidning och äro således nu i tillfälle meddela de anmärkningar hr Kramer ansett sig befogad att göra mot det nämnda referatet. HrK. uppstäl er den i följande punkter: :o att det icke hvarken direkt eller indirekt undföll hr polismästaren något sådant yttrande, som berättigar till slutsatsen. att mitt vittnesmål (föreföll honom lika oredigt som vittnet Freins; 2:0 att jag måste bestrida, det min vittnesbetelse aflades på ett sväfvande? än mindre särdeles s vande sätt, ehuru, i följd af bristande lokalkännedom, jag var förhindrad att, med afseende å rummet, lemna precisa upplysningar; 3:0 att jag med anledning af Gahms påstående, det majoren redan på Norrtullsgatan tilldelat honom ett slag. i mitt vittnesmål upplyste, att detta var osanning. men att majoren, jemte mig uppstigen i droskan, strax efter det denna satts i gång, utan att Gahm syntes hafva hört eiler uppmärksammat majorens uppmaning att köra förbi en framför åkande person, med käppen lindrigt och i all vänlighet stötte Gahm i ryggen, för att tilldraga sig hans uppmärksamhet. Jag har aldrig kunnat, på sätt referenten uppgifver, säga att detta var början till uppträdet. hvilket föranleddes deraf, att majoren 1: tumme derefter och sedan tullen passeratsivredgad sinnesstämning förebrådde Gahm hans förmenta tredska att icke efterkomma majorens förberörda önskan, dervid äfven yttrande, att Gahm betedde sig som en fähund, samt deraf att Gahm då lät droskan stanna, under tillkännagifvande, NN om majoren icke ville åka, han kunde låta bli; 4:0 att. hvad angår det våld, som skall hafva igått Gahm i Bellevue-parken, sedan majoren iter satt sig upp i droskan, jag vid afgifvandet af min berättelse sökt att med största möjliga ydlighet beskrifva tilldragelsen dervid, och att referatet derom är i hög grad ofullständigt och egnadt att ingilva allmänheten den föreställning, att jag sökt undanflykter och ej velat benämna atdelade slag med deras rätta namn. Jag vill lerföre. dels för att förekomma en sådan oriktig föreställning. och dels för att i min mån motverka ett oriktigt omdöme om sjelfva tilldragelsen, upprepa hvad jag derom har att omförmäla. Uppträdet bestod deruti, att då Gahm uppå tillgelse att köra till Norrbacka. svarade: Jag åt staden, hr majoren, under yttrande: Du till Norrbacka, framsträckte käppen öfver ahms högra axel. pekande med densamma åt let håll, dit han ville att Gahm skulle köra samt lerunder skakade käppen, så att denna under någon rörelse uppoch nedåt några gånger linlrigt snuddade vid Gahms öra och kindben, varvid Gahm begagnade tillfället att upphäfva vögljudda: skrän och gallskrikande ropade: Ni lår ihjäl mig, elier något dylikt. På polismätarens fråga, huruvida det Gahm sålunda tillogade våld varit slag eller ej. förklarade jag, tt, enligt det begrepp jag fäste vid ordet slag. letta ord här icke vore i någen mån tillämpligt; y ett slag måste vara afsigtligt eller oafsigtligt iktadt emot det föremål, som skall träffas, men najoren skakade käppen i riktning up och ned ch således icke emot Gahms ansigte, längs med wars sida den några gånger skrubbade, hvarenot den bestämdt aldrig vidrörde axeln, i rikting mot hvilken den deremot rördes. Dessutom a väl fyra slag i ansigtet af en grof spanskörskäpp icke undgå att lemna synbara märken fter sig, men då Gahm inne på polisvaktkonoret, hvarest vid pass en fjerdedels timme efter ippträdet majoren och jag med honom sammanräffade, i anledning af sitt yttrande att han ervållit flera blodviten, strax besigtigades, kunde cke det minsta spår af eller ens rodnad efter wonom ågånget våld skönjas, lika litet å ansiget som å den i och för besigtningen blottade rmen. Om något å axeln eller ryggen erhållet lag visste Gahm nemligen då ännu icke att förnäla. Besigtningen å vaktkontoret och dess reultat omförmälde jag i mitt vittnesmål. 5:0 att, tväremot hvad referenten uppgifvit, nin vittnesberättelse blifvit beedigad. — Sundsvall den 17 Juni. Det berättas, att n piga i en socken i närheten af staden, vilken hittills varit mycket ansedd för sitt redara lefverne, sin fromhet och dygd, ute i skoen framfödt ett flickebarn och strypt det samt It liket under en stor tallrot i ett sumpigt AA ATEA FRED FC BTR PARA TTT TR