Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 3

eLikt månen på Amos flod, anmärkte Damasippus. 4Likt stjernorna på det stormiga Egeisk: hafvet, yttrade Oarses. sLikt ingenting annat än henne sjelf fortfor Hirpinus, som ansåg sitt eget om döme ofelbart i allt som rörde kroppslig skönhet, vare sig manlig eller qvinlig. De var just inte troligt att jag kunde misstag: mig, fastän jag bara såg en skymt af hen nes hals och armar, då hon drog undar gardinerna kring bärstolen, Jlikt. — Hä stannade Hirpinus, för att söka en liknelse. och fortfor sedan med synbar belåtenhet Likt en halft utdragen klinga, som mec klang stötes tillbaka i sin skida. Damasippus tyckte sig märka en darr. ning i sin patrons ansigte; och det låg en viss skorrning i tribunens röst då han sade till Hippias: sVi få inte låta denne nye Achilles undkomma oss. Kom ihåg det, Hippias. Hvem vet, kanske att han till och med kan bli din efterträdare, du artist i slagtning, då han arbetat sig upp steg för steg och seger för seger, ända upp till högsta toppen aj trädet.? Hippias skrattade godlynt och vände på samma gång tummen utåt och pekade med den uppåt taket. Detta var den gest, hvarmed den romerska hopen på amfiteatern nekade att gifva nåd åt en fallen kämpe. KAPITLET XI. Mötet. Den brutna pelaren till en af de byggnader i Rom, som hade förstörts under den stora eldsvådan och ännu icke blifvit återfuppbyggda glödde karmosinröd i den ned: gående solens sken. Under dess base flö