Aftonbladet – 21 juni 1864, sida 2

strök sig i ansigtet med tassarne, alldeles som en katt innan den begynner att leka? Och då han gjorde sitt första språng, rullades den första svarta ihop likt en boll. Jag satt på femte raden, mina vänner, men äfven der hörde jag alldeles tydligt huru hans ben knakade. sDet var en stor förlust när den tigern dog, anmärkte Oarses, mera dystert än vanligt. Man borde aldrig ha satt upp honom mot en med betar försedd elefant. I samma ögonblick jag såg elfenbenet, visste jag huru striden skulle sluta, och höll genast emot det mindre djuret. Jag försäkrar att jag med nöje skulle ha förlorat mina gestertier, om det hade vunnit; men det sköna djuret hade ingen utsigt att göra det. Det var tyngden som gjorde det, mina herrar4, anmärkte Hirpinus. I fråga om så väl man som djur vill jag visa er att det är tyngden, som ... Men här afbröts gladistorns afhandling af en rörelse på de röda förhängena, och af att Placidus helt plötsligt trädde ut bland den uppvaktande skaran, strålande af helsa och redan klädd för dagen. Tribunen egde onekligen en förmån, som är af icke ringa nytta för en man som ka star sig in på en bana, den der fordrar en ständig energi och vaksamhet; han egde denna goda matsmältning som påstås åtfölja tt elastiskt samvete och ett hårdt hjerta. Ehuru supen den föregående aftonen hade varit både ymnig och långvarig — ehuru vinbägaren orta bade gått omkring och giisterna med svindlande hjernor hade visat ig i sin rätta dager för sim listige värd — visade sig dock nu den sednare, u pfriskad vf nattens hvila, med helsans glöd på sina sinder och tess glans i sina ögon. han