Aftonbladet – 20 juni 1864, sida 3

kraftigt och manligt yttre — en son, som han kunde undervisa i sitt ärorika yrkes alla finesser, hvars själ han kunde odla, och hvars lycka han kunde vaka öfver och be Irygtga. : Under det generalen intager sin aftonmåltid, den han nedsköljer med en flaska gt Sabinervin, samtala de temligen obesväradt med hvarandra. Esca berättar sin herre hvad som hade händt honom den föregäende aftonen, och de bekantskaper han hade gjort. Licinius skrattar åt berättelsen om striden med eunuchen och dennes missöde. ?Emellertid, sade han, 7vill jag hoppas att han inte kände igen dig. Det kan inte vara någon annan än Spado som du behandlaude så der vårdslöst: och Spado, ären synnerlig favorit hos Cesar. Jag skulle få svårt att beskydda dig om han finge veta hvar du finns, ty trollmedel och förgiftade drycker äro i sådana händer förfärligare vapen än svärd och spjut äro i våra. Tror du att han gaf akt på din person innan han föll till marken?? ?Det skulle jag knappast tro?, svarade Esca. Aftonen var mörk, och förvirringen stor. För öfrigt skyndade jag bort med den stackars flickan i samma ögonblick som jag kunde få henne ut ur trängseln.? Och du säger att du såg dessa judar i deras hem!? fortfor Licinius allvarligt. Jag bar hört mycket talas om det folket och har sjelf tjenat mot dem i Syrien. Aro de inte biltra, grymma och blodtörstiga? Ha de inte ohyggliga fester, hvarvid de kalasa på menniskokött? Och ha de inte en dag i veckan som de helt och hället egna åt tystnad och enslighet och hätska planer mot hela menskligheten? Ar du verkligen säker om att dina värdar tillhörde denna afskyvärda nation? ?De äro kristna och judar?, svarade Esca, som under sitt samtal med Calchas hade uppfångat ljudet af det förra namnet. Ar det inte ett och detsamma??? genmälde Licinius; och på denna fråga var barbaren ej i ständ att gifva något svar.