Aftonbladet – 20 juni 1864, sida 2

GLADIATORERNE.) TAFLOB UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. En gammal centurion, som hade fötjt hokom under alla hans ödes vexlingar, från Themsen till Euphrat, från Pannoniens gränser till Hercules: stoder, sade atthan aldrig hade sett. sin chef riktigt handfallen mer än en gång, och det var den dag då hen för sina tjenster hade blifvit beviljad en triumf genom Roms gator. Den gamle mannen plägade svärja på att han aldrig kunde glömma nedslågenheten på denna panna, som omgafs af den. gyllene kransen, eller den trötta. likgiltigheten hose denna gestalt, som i sin gyllene vagn var ett föremål för allas beundrande blickar; och på denna dagen Enap ast etod efter sjelfva Cesar. Det var onek igen en lysande triumf; bytena voro rika, charen var hög och. präktig, folket jublade och offren föllo, men hvad betydde väl all denna ära utan Guenebra? och hjeltens ögon kunde icke hvila i frid på någon af dessa tusentals betraktare, emedan bland dem icke fanns det ljufva, uti de rika bruna lockarne infattade ansigte, som han aldrig kunde förgäta. Samma dag som Licinius och Guenebra skildes hade under natten en länge förberedd uppresning utbrutit bland öboerna, som väl voro besegrade men derför icke kuivade. Vien den unge anförarens lugna mod och soldaternas orubbliga disciplin hade ingenting kunnat rädda det romerska lägret. Före morgonen hade Guenebra jemte sin stem blifvit bortförd många mil från krigs skådeplatsen, och briterna hade äfven drait sig tillbaka i sina fästen, hvilkas natur: iga styrka gjorde dem. ointaglige. Hela e) Se A. B. n:r 129, 130, 132—139.