Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 3

bestående af polska, italienska och unger ska frivilliga, skulle icke blott gifva vå armå ett anfallande, lätt rörligt element hvilket den verkligen behöfver, utan också utöfva ett betydelsefullt moraliskt inflytande på de preussiska och österrikiska bataljo nerna, som bestå af undertryckta folks s ner. Garibaldi har uttalat sin sympati f vår sak och sin redobogenhet att tjena den — Vår marin, som energiskt genomför blockaden och i tvenne strider med glans häfdat flaggans ära, får under ett förnyad krig en svår uppgift att lösa. Blockaden a: Östersjöhamnarne kan icke utföras med et så stort antal fartyg som förut, ty en vä senltlig del af vår sjöstyrka måste afgå till Nordsjön, för att uppsöka den österrikiska eskadern. Denna har växt betydligt i antal sedan den 9 Maj, men det kan knappast vara något tvifvel underkastadt, att ju ej vår flotta, när pansarbatteriet ?Dannebrog? inberäknas, Jan vara stark nog att hålla denna fiende stången och inlåta sig med honom i drabbning. Vid vesterhafsöarne, som ännu äro i dunsk värjo, får vår flotta ett ganska godt tillhåll, men det blir nödvändigt att mera omsorg riktas på dessa öars bevarande, så vida ej den olyckliga historien med Fehmern skall upprepas i större skala på halföns vestkust. Man har från tysk sida hotat med utfärdandet af kaparebref; det är icke troligt att Tyskland skall våga återvända till detta fordomtima krigssätt, men skulle det ske, så finnes intet skäl för Danmark att underlåta följa exemplet, och skadan skall då bli vida kännbarare för den tyska skeppsfarten än för vår. — Kanske kan man ännu hoppas, att Danmark blir förskonadt från dessa eventnaliteter, att det skall erhålla en dräglig fred eller att det åtminstone, om utsigten till en sådan försvinner, skall kunna göra räkning på främmande bistånd. Men skola vi börja kriget igen med egna krafter, så måste det bli ett annat, ett energiskt och konsiderationslöst krig, icke sådant som det fördes från den 1 Februari till den 12 Maj, och man bör då ej draga i betänkande att begagna all den styrka, som man kan förskaffa sig.? I en uppsats af samma dag klandrar Ftedrelandet ännu skarpare krigsministörens un derlåtenhet att göra någonting för försvarets förstärkande. Denna uppsats handlar nästan uteslutande om armåns befäl. Den nu entledigade krigsministern Lundbye har, då armen ställdes på fältfot före kriget, gjort en massa utnämningar och befordringar utan ringaste afseende på personernas duglighet och förtjenst, utan endast på deras anciennetet. Sålunda kom armån ut till Dannevirke med en stor del öfveråriga och odugliga officerare, och oaktadt detta missförhållande bjert framträdt under kriget har icke heller den nya krigsministern haft nog mod att göra den mängd omflyttningar och utfärda alla de afsked som äro nödvändiga. Man cgnar mycken uppmärksamhet åt en 5 hela spalter läng artikel i den officiella Dresdene arnal?, emedan man antager, att denh från tyska förbundsdagens ombud vid konferensen, hr v. Beust. Häri utvecklas att Tyskland skulle handla oklokt i att afvisa alla bemedlingsförslag, emedan det med sina anspråk i deras vidaste utsträckning (hertigdömenas fullständiga utskiljande från: Danmark) står alldeles isoleradt. Man hör visserligen i Tyskland ropet att ingen annan stat vågar inlåta sig i en kamp mot de tyska makterna, men audra eventualiteter torde vara i annalkande, än man är hugad antaga. Då väl en stor makt engagerat sig för Danmark, skulle kriget snart antaga europeiska dimensioner. Derpå förordar artikeln delningsförslaget och talar om den fullkomligaste utvandringsfrihet, som skall garanteras de politiska dissenters eller minorileten på ena sidan om linien. Till slut antydes att den s. k. nationala rörelsen i ryskland för BSlesvigHolstein döljer många orena elementer, och att det tyvärr fiunes ett stort antal agitatorer, som spekulera på en ai!män europeisk brand, för att genomdrifva sina planer. Bidragen till det frivilliga länet för Slesvig-Holstein ha endast ringa framgång; hela den tecknade summan uppgår till 35,685 rdr pr kurant, hvilken siffra just ske talar om någon synnerlig entusiasm för friheten?. — Centralkomiten i Frankfurt för den BSlesvig-holsteinska sokens befordrande har till den 1 Juni mottagit 600,000 gylden, hvaraf dock största delen redan användts för agitationens räkning. Författaren till den bekanta nationalsången ?Schleswig-IHolstein meerumschlungen?, en viss hr Chemnitz, som sedan år 1850 lefvat i Wirzburg, väntas tillbaka till Holstein, der han skall hugnas med någon bättre anställning i statens tjenst. (Chemnitz lär egentligen endast hafva omarbetat denna säng, som ursprungligen skall härröra från en bertinerlitteratör Strass och skrefs för den slesvigska sångarfesten år 1843.) UTRIKES. FINLAND. Helsingfors Dagblad berättar: En kringresande herreman, som utbjuder d språket i Berlin utkommande