Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 3

nast de få jag begärt, utan alla svenskar och norrmän vid kompaniet, samt dessutom 20 danskar, tillsammans 60 man, alla i nya uniformer deh med nationens band på bröstet. Söderström fick således. ej allenast en anständig, utan en lysande begraining, och jordfästades på militäriskt sätt, dervid icke ens gevärssalvor felades. Han hvilar nu på samma kyrkogård, der våra landsmiin Lundegren så nyss förut och Broling kort före honom nedsänkts i allt för tidiga gralvar. Underrättelser från Danmark, Åtskilliga rykten om en ministerkris ha under de sednuste dagarne varit spridda i Köpenhamn, men, enligt hvad de sednare tidningarne upplysa, saknat grund. Så berättar Berl. Tid. för i måndags: ?I går cirkulerade här i staden ett, på ett meddelande uti ett veckoblad stödt, rykte om, att inrikesministern Carlsen ingifvit sin afskedsansökan. Efter hvad vi inhemtat, tro i ktet saknar ull grund?. — ID varlig oenighet uppstått mell nungen och minmstören samt att de flesta af dennas medlemmar till följd häraf inlemnat sin afskedsansökan. Iall en sådan oenighet verkligen egt rum, måste den sedermera ha blifvit bilagd, och det är för ögonblicket ej fråga om någon ministerkris.? Dunska sändebudet i Köpenhamn. Han är en Otio Scheel-Plessen vänta Petersburg baron des i onsdags till ifrig SehleswigHolsteinare?. NM od Feedrelandet befarar att han kom r hem för att bearbeta konungen till vän för Rysslands plan att få ett Schle lolst up -union med Danmark. bet S förmå konungen alt antaga en sådun uppgörelse vore av Tyskland dermed bletve belätet och att konungen finge behålla sin monarki oförminskad. Men faran för Danmark vore den, att konungariket och ett Schleswig-Holstein ej skulle kuuna existera tillsammans på annat sätt än genom en despotisk styrelsetorm. På det sättet skulle danska monarkien ej kunna bestå mer än nägra få år; antingen bröte konungariket det olidliga förbundet och då vore Scheswig Holstein naturligen e nemfallet till Tyskland, eller också skulie detta begagna ett regentombyte eller någon annan tjenlig anledning till att besätta det för alt betrygga dess icke nog omsorgsfullt varade rättigheter. Den lemlästade och litdömda monarkien skulle icke lång tid kunna stå på sina vacklande ben; dess konung skulle vara den ömkligaste stackare på jorden, ständigt äflondes efter främmande makters ynnest för att hälla sig qvar på sin ramlande tron, ständigt i strid med sina inbördes csämjeliga undersåter, antingen ratad af danskarne för det han öfverlemnade sig åt schleswig-holsteinarne eller utskriken al dessa som tyrunn, derest han vågade fästa alsecende vid danska folkets intressen. Och när så äpplet vore moget skulle det uten allt besvär falla ned i skötet på Tyskand och snarast på Preussen, som ligger närmast, eller möjligtvis på oldenburgaren, wilken icke heller är långt borta och som har kejsar Alexander till slägting. När man antager att Ryssland allvarsamt orbetar på den heliga alliansens förnyelse, hvilket säkerligen är grundadt, hvarföre skulle det då icke sträfva efter att förut göra sina ege allierade denna lilla tjenst, som dessutom skulle hafva det goda med sig att en konstitutionel stat törsvunne och ett friboret folk sannolikt invigdes till undergång?? — Fredrelandet tror sig dock i riksrådets inkallande se ett bevis på att konungen ej skall följa några ryska ingilvelser, utan öfverlemna sig med förtröstan åt sitt folk. Rörande fortsättningen af kriget och de eventualiteler, som med anledning deraf torde förestå, yttrur Dagbladet i onsdags: Tyvärr tro vi icke, att den genom vapenhvilan vunna fristen blifvit energiskt begagnad till att reparera de bristrälligheter i vårt försvarsväsende, dem erfarenheten på visat. För anskaffningen af refflade kanoner har icke blifvit gjordt hvad göras kunde. Väl bafva kanoner hitskaffats, men de påstås vara fullkomligt obrukbara och de derför utgifna pengarne måste anses för bortkastade. Årmeåns antal har blifvit förminskadt oenom permilterandet af en mängd förstär ningsmän; man säger att delta skett em dan dessa elementer snarare försvagade än yrstärkte armöns styrka, men det höres ej af att man sökt genomföra någon kraft pare och bättre organisation af det ma skap, som står qvar under fanorna. V armås förluster ha varit betydliga, den har fångar, döde och sårade mistat kanske nära en fjerdedel af sin ursprungliga styrka, g Ju I I a men den har till ersättning haft riklig till; sång på rekryter och dess styrka kan tilll och med nu icke vara långt ifrån 40,000 1 man. Detta är icke så obetydligt i detl) slags krig vi nu kunna föra, blott afdelninsarne äro likartadt sammansatta och vällk organiserade och om denna styrka hålles H någorlunda samlad. När fiendtligheterna ; börja igen skulle det vara ett stort fel att 1 splittra krafterna genom att sända till Jutand en styrka, som icke gör något annat in drager sig tillbaka för fienden, så snart han närmar sig. — Uppgiften till lands! nåste bli att beskydda Fyen mot fiendt-! ga anfall, som nog komma att försökas, ! samt att från denna utgångspunkt oroa fi-S inden icke blott i Jutland utan längs efter ? valföns kust, der vi öfverallt ha lätt tillräde. Passa icke våra trupper, som äro? vöfvade och tungt beväpnade, till sådana lygande? experimenter, så bör uppgiften ? oli att öka armen med sådana elementer, som lämpa sig för detta slags krig, och så-Y lana kunna erhållas. Börjar Danmark kriset igen utan allierade, så blir det en strid på Hf och död och imga konsiderationer eg böra då afhålla oss från att gifva striden h lenna prägel. — Det hvimlar i Europa afg offer för misslyckade sträfvanden, at förf viflade män, som i landsflykt samlat glö-49 lande hat mot despotiska makter och brinna t if begär efter hämd. För oss är det verk-F igen ej frestande att hitkalla ett sådant bi-( stånd, men nöden bryter alla lagar och fi sentemot det skändliga svek, hvarmed våra iender fostrat mened och uppror bland ko-h wungens undersåter. kan konsideration eilfR