Aftonbladet – 18 juni 1864, sida 2

MJ MMM a OK UDI VMER MUR RJUAT domar; en läkares samtalstimmar; straffpredikan för fruar och mödrar; straffpredikningar för hvar och en; läkekonsten, doktorernas och botemedlens historia; den nyare eller rationella medicinen; om kureringsslentrianen; framtidsmedicinen; huru läker naturen? Såväl detta arbete af prof. Bock, som hans förträffliga helsolära höra till det sla af böcker; hvilka ej borde saknas inom någon bildad familj. Arbetet utmärker sig för ett särdeles populärt framställningssätt. Utländsk Litteratur. Le Pape et la Pologne par le comte de Montalembert. Paris 1864. Detta nyaste verk af en bland Frankrikes snillrikaste prblicister (skriften är daterad den 25 Maj detta år) är föranledt af Pius IX:des bekanta tal i propagandan den 24 sistlidne April. I hvilken anda och riktning broschyren är författad kan man lätt göra sig ett begrepp om af följande yttrande af författaren: Man kan säga, att i närvarande ögonblick gifves det ingenting verkligt stort inom Europa, med undantag af tvenne förtryckta: pälfven och polska nationen.? Men i trots af hr Montalemberts på hvarje blad tydligt uttalade klerikala ja ultramontana tendenser, finner man dock i den lilla skriften åtskilliga för furstarne och folken i vår tid ganska behjertansvärda sanningar, uttalade med denna varma och kraftfulla vältalighet, som är denne författare egen. Efter en praktfull inledning yttrar sig förf. på följande sätt om vår tids civilisation och frihet. Nutidens civilisation, så stolt öfver sina framsteg, sitt universalvälde, sina underbara uppfinningar, denna civilisation har förblifvit stum och vanmäktig inför detta förfärliga skådespel, som uppfördes midtför dess ögon: en nation plundrad, stympad, slagtad med en konstrikt ofö:sonlig regelbundenhet, och allt detta midt i nittonde seklet. Civilisationen har förklarat sig besegrad af barbariet. Friheten har, äfven i de länder der den är mest blomstrande, ingenting gjort, ingenting förmått, ingenting försökt för att rädda ett folk, ett al de främsta och hvars frihet är urgammal ibland de nyar2 folkslagen, och som af Gud och menniskor ej begå naat än den enklaste, den ursprungaf alla friheter den att lefva. Skarpt ogillas af författaren de europeiska makternas handlingssätt i den polska frågan, ildt och med eftertryck Frankrikes. id tillägger han : ?När jag här säger Frankrike?, så tager jag detta ord i dess vidsträcktaste bemärkelse: Jag menar nemligen franska folket, lika mycket som franska regeringen; och jag erkänner med smärta, att landets hkgiltighet har rådt Polen i lika stor grad och mer än regeringena svaghet.? I afseende på Napoleon I:s opinioner rörande Polen anför författaren en depesch från kejsarens utrikesminister Champagny till ryska hofvet af den 20 Oktober 1809, der det bland annat heter: Hars m jestät gillar att namnen Polen och Polackar må försvinna ieke allenast ur alla politiska förhandlingar utan ur sjelfva historien.? I bjert mot till denna låga och slinDS grande politik framhåller författaren Pius IX:s öppna och frimodiga improvisation, hvaruti tzarens beteende emot Polen i starka ordalag tecknas och gt Jag tackar hönom? — yttrar hr Montalembert — derföre alt han visat sig ega ett hjerta, lifvadt al mod och, medlidande, d. v. s. just hvad som kopungarne och — om det rent ut — vår tids män i allmänhet mest sakna. De ro ej elaka, ätlminstone ej elaka till den grad som man påstår; men de ega hvarken mod eller medlidande: icke något mod emot det ondas triumfer, icke något medlidande för offren af dessa triumfer. Efter en fasaviäc skildring af rysrues illbragder i Polen, tillägger författaren: ?Allt delta har varit di och upprepadt; allt detta har varit läst och omläst; allt detta har blifvit glömdt eller förbisedt midtander vår lättsinnighet, vår bekymmerslöshet, vär obevekhga flyktighet. Och allt detta försvinner uti glöm is ishaf bakom denna lefvunde ridå af besoidade sriftställare, guldsmidda uniformer, barhaldumer, honingssöta diplomater och skamlösa tiduingsskrifvare , som Ryssland har uppställt emellan sina brott och Euröförkastelsedom.? Den slappa Hi och framtidens s tiaren slutligen i följande ordalag : Sofven då lugnt på allt detta och njuten al lifvet, I Europas monurker, statsmän och diplomater eamt I kouservativa i lust och nöd! Tillsluten ögonen för allt detta blod, som rinner ned ända intill edra fötter. Till stoppen öronen för dessa hjertslitande rop rån barn och skändade gqvinnor, från ynglingar och gubbar, som man landsförvisar, ir denna suckan, dessa förtviflade rop från en stor nation, som man slagtar. Tänken ej på annat än edra spekulationer, edra vinster, edra sällsamma nöjen, och åtnöjen eder med att sträcka er sympati ända derhän att hemta era moder från polska drägter och era rörelser ifrån polsk musik. Men n vuknen vid thordönets ljud, när den förfärliga morgondagen är imne, när allting raar ned under era fötter, när häpna, vande vid detta förfärliga sken, som hvarje oförutsedd olycka kastar öfver framtiden, I viljen på pytt börja söka efter sanningens vr SEE MPS OOTESRIEIEESN STEN VET NESS RE EINES NNE SWE T