Aftonbladet – 17 juni 1864, sida 2

An TT AA Ibland, då inflytandet af motsatta känslor lugnade den ena och eldade den andra, kunde mas skönja en tydlig familjelikhet dem emellan; men under vanliga förhållanden kunde man neppeligen se tvenne mera olika ansigten eller tvenne karakterstyper mera stridande mot hvarandra än den kristnes och judens. Då Eleazars krigiska gestalt trädde in i lampskenet, kunde IEsca icke undgå att mi den misstrogna blick han kastade på främlingen, och huru de kraftfulla fingrarne instinktlikt slöto sig omkring stafven, som han höll på att sätta ifrån sig samt huru hans gestalt i ett ögonblick tycktes samla sig, för att vid första möjliga anledning gör sig beredd på försvar eller anfall. Så till utseendet obetydliga gester tala hela volymer om en menniskas karakter och vanor. Calchas förklarade emellertid hastigt sin bror anledningen till främlingens närvaro, och Mariamne, som tycktes vara helt rädd för sin far, sysslade med utt stälja mat och dryck framför honom, med större snabbhet än hon hade visat äfven då hon hade serverat deras gäst. Juden tackade i några få hjertliga ord sin nya vän för den godhet han hade visat hans dotter, såsom en tapper man uttrycker sin tacksamhet emot en annan, och började derpå att äta och dricka af det framsatta med en ifver, som antydde på en gång en stark kroppskonstitution och en lång fasta. Då han hemtade andan efter en djup klunk vin, hvari han uppmanade sin gäst att förena sig, frågade Calchas sin bror huru han hade lyckats i de affärer som hela degen hade hällit honom aflägsnad från hemmet, 4Illa?, svarade den andre, i det han under sina fjecka ögonbryn kastade en genomträngande biick på britten. Det får illa och långsamt, men dock inte så illa, att icke, något har vunnits och ett uylt seg tagite i den åsyftade riktningen. Jag har emellertid i Jag varit i höga kretsar, sett dessa pussiga f se och frinkare, som uträtta Ceesars vilja och talat med den der :