: GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR Ar WHYTE MELVILLE. KAPITLET VIII. Juden. Den man, som nu trädde in i rummet med minen hos en som är noga bekant med hvarje dess vinkel och vrå, måste hafva varit sina fulla sextio år gammal; men det oaktadt strålade hans mörka ögon med ungdomens eld, hans tjocka, knollriga hår oc skägg vore endast här och der isprängda med grått, och musklerna i hans atletiska kropp tycktes endast hafva blifvit starkare och fastare med åren. Hans utseende liknade en krigares; han syntes vara härdad och så all säga hamrad till jern genom äårslånga strider, mödor och ansträngnipgar. Om han ock i anseende till örntypen i sina drag liknade Calchas, kunde man dock knappast se tvenne ansigten, som voro mera olika till karakter och uttryck än Eleazars och hans broders. Den förres var helt och hållet mildhet, vänlighet och frid; på den sednares hade vilda passioner, djupa planer och ständiga strider och faror satt sin outlänliga stämpel. Den enas ansigtsuttryck Fdiknade åskådarens, som sitter tryggt på klippan och ser ned i den brusande bränningen der nedanför, visserligen med intresse och sympati, men utan några känslor af oro iler gjälsskakning; den andres deremot tiknade simmarens, som kraftigt kly ver böljorna och kämpar mot deras makt, tum för tum sträfvonde för sitt lif, medve4en af faran, men full af förtröstan till sin egen styrka och aldrig för ett ögonblick misströstande om utgången. s) Se A. B. nr 129, 130, 132-137.