Aftonbladet – 16 juni 1864, sida 2

ir jag säker på, att om regeringen skulled tå orubbligt fast vid denna linie och djerft FE ipptaga striden igen, ifall denna linie ejlr san erhållas, skall hon få folkets stora massa ned sig; detta finner man af de talrika h adresser, som inströmmat från Jutland, af le yttranden, som vid gruudlagsfesterna d. (ln 5 och vid folkethingsvalen den 7 dennes af-!a vifvits, hvilka så till sägandes alla gå utiY å, att folket är beredt till hvarje offer förs Slesvig och Danmarks sjeliständighet och li frihet, ifall regeringen finner det klokt attlh fortsätta kriget och om hon vill föra detlc med eftertryck. Allt det myckna talet om KöpenhamnarI nes fanatism och upphetsning har gjort, att denna stad länge afhållit sig från atuttala sig: nu har likväl ett godt och bestämdt förslag till en adress till konungen blifvit!( framlagdt, hvari man sluter sig till yttran1 dena från det öfriga landet, framhåller att ett Slesvig-Holstein i personalunion eller på hvad sätt som helst måste vara en omöjlig-s het, uttalar förhoppning om att vapenhyvilan ej må förlängas, ifall icke utsigt till en dräglig fred förefinnes, att kriget då fortsältes med all. kraft och under de skickligaste anförare, samt försäkrar konungen jemte förklaring, att riksrådets sammankallande skall bli en tröst för folket, om beredvilligket att göra hvarje offer för Danmarks räddning. En förökad anledning till uppkomsten af! denna adress har obestridligen varit, att det påstås, att riksrådets sammankallande icke 7 behagar på högsta ort och att man der är omfladdrad af ryska förslag om integrite-: tens bevarande förmedelst mer eller mindre ! lösa band mellan Slesvig-Holstein och konungariket. Ehuru jag säledes tror, att,l: trots en viss fredslust, likväl den stora mångden är beredd att understödja regeringen, om hon anser krigets fortsättande nödvä digt, för att ernå en så god fred som möj-. ligt, torde det dock finnas — jag vill icke säga ett parti, men — en del här och der, som, om också ieke högt, önska fred för hvad pris som helst och derpå en annan regering, hvaremot det bland den egentliga reaktionen finns de, som på intet sätt vilja sluta fred, så länge icke integriteten bibehälles för monarkien. Dessa sistnämnda finnas isynnerhet bland dem, som efter det förra kriget intresserade sig för, att Slesvig skulle få cn författning, hvilken kunde utgöra en motvigt mot 1549 års grundlag och som eu gerna skulle uppoffra hela grundlagen för att bevara integriteten. I en tidning berättats skulle varna sinnad att gen för sig och de sina, om monarkiens integritet ej bibehälles: jag tror icke att det ligger något allvar häri, ehuru det är migi bekunt, att ett dylikt yttrande fälts om att afstå kronan till prinsen af Hessen, hvilken — förutsatt att Londontraktaten och tronföljdslagen betraktas säsom ogiltiga — enligt den gamla arfslagen skulle ha främsta arfs ätten till monarkien. Man har förundrat sig öfver att inga röster från Slesvig till oss hörts af, om huru våra trofasta bröder der uppfatta situationen; det är dock ej så underligt: preussarne ha redan fått Slesvig omskapadt till en polisstat, de danska medborgurne utspioneras och bevakas; hvad de göra, hvad de ga, hvad de skrifva vet och kontrollerar man. och likväl ha de till tyskarnes förargelse ständigt tillfälle att 1, hvar de ha sitt hem och hvem de vilja tillhöra. Flensborgs stad, hvilken genom intriger beröivats sin magistrat, har nyligen valt en iny: de dansksiunade insatte 12 lojala män, I de tysksinnade med knapp nöd förmedelst hot och intriger 12: om valet försiggått för Istadens norra och södra del samtidig I skulle alla 24 ha varit lojala. Det be jtas att tyskarue nu begynna utskrifning af soldater i Slesvig: jag tror att vara ölverlöpare skola ångra sin trolöshet, om de nu bli utskrifna till soldater på den motsatia sidan. Ant-get att vapenhvilan — förlängd som den nu är — inleder freden, så torde det vara tvifvelaktigt, huruvida vårt krig dermed är slut, huruvida deticke derefter blir ett uppror att kufva; kanske vore detta det lyckligaste för oss Grundlagsdagen, den 5 Juni, tirades öfverallt i landet: konurgen mottog de köpenhamnska fes deltagarne på jagtsloitet Jere J mitaget; på den helsniug, som framfördes till honom, svarade han med ett ?Gud bevare Danmark!? De, som hade väntat ett kungligt ord om grundlagen och om kriget, bietvo således något längnästa; hurraropen för H. M:t och den kungliga familjen voro icke desto mindre särdeles lifliga och kraftiga. Två dagar derefter, den 7, hade folket åter tillfälle att samlas och tala med hvarandra om landets til:stånd, emedan folktingsvalen fö etogos på denna dag. Dessa val gällde visserligen blott konungariket, men öfverallt var valtalens ämne Danmarks nöd och fara. och på de flesta ställ.n har man fäst mesta afseendet på, alt den valde var en bestämdt nationel mun. Emellertid kan det icke nekas, att till och med de nationella bondevännerna äfven denna gång lagt öfvermåttan stor vigt på rättigheten att stycka och sammanslå jord, hvilket nu är valprogrammet; ty bondevännerna bekämpa sammanslagningsrättigheten, och detta har här och der utträngt män, som riksdagen le: gerna borde sakna. Så till exempel har Lr or orm Lr —A