Aftonbladet – 15 juni 1864, sida 3

skara arbetare släpade på hela knippor af blommande myrten, brokiga lyktor och målade papperssköldar, att användas till dekorationer: det såg teatraliskt och paltigt ut bland de väldiga, allvarliga ruinerna. Som ett helt Akropolis utsträcker sig här den minnesrika grunden. Närmast och beherrskande det hela står i fyrkant, uppfördt af väldiga qvaderstensblock, Carl V:s ofulländade slott. Det var hans vilja ctt detta i prakt och styrka skulle öfverträfta all den herrlighet mohrerna hade bygg: häruppe, och för att lemna plats blef sålunda en del af Alhambra nedrifven: men det kungliga byggnadsverket står ofulländadt, visserligen utfördt i en vacker stil, men en koloss utan tak, med tomma fönsterbågar, hvarigenom vinden fritt spelar in. Ögonblickets festlighet i anledning af drottningens ankomst hade äfven behängt dessa murar med otaliga brokiga lyktor. Bakom slottet ligger kyrkan Santa Maria de la Alhambra, och bakom denna en liten by med fattiga kojor och stora vingårdar; i dessa påträffar man ofta under vinstockarne lemningar af ett rikt mosaikgolf, instörtade, prydligt uthuggna mohriska gesimser och hvalfbågar. Efter en vandring der kommer man tillbaka igen till den stora terrassen, der man från klipphöjden ned ofver cypresser och popplar :er den djupt fiytande Darro. Men hvar är då, frågar man sig sjelf, det egentliga Alhambra, med sin Leiongård, Ambassadörernas sal och Lindarsajas förtjusande lustgård?? På terrassen vid Carl V:s ofulländade slott ser man åt muren till ett par djupt liggande trädgårdar, med två å tre låga hus: bakom dessa och inom sjelfva murbefästningen måste trolleriet sökas. Från ett af de små husen, genom en liten helt vanlig dörr, kommer man till mohrerkungarnes praktfulla gårdar och salar. Jag hade någon svårighet att erhålla tillstånd att slippa in; man hade mycket brådtom derinne att ordna och dekorera till drottningens ankomst. Ett par vänliga ord och några pesetos skaffade mig emellertid tillträde. (Slutet följer.)