Aftonbladet – 14 juni 1864, sida 2

GLADIATORERNE. ) TAFLOR UR LIFVET BLAND ROMARE OCH JUDAR ROMAN I TVENNE DELAR AF WHYTE MELVILLE. I tre sprang stod han vid hennes angripares sida och lade sin tunga hand på Spados feta axel, medan han i låg, bestämd ton bad honom släppa sitt rof. Eunucken drog sina läppar till ett fräckt löje och svarade med ett rätt skämt. Valeria, som mot sin vilja kände sig intresserad af uppträdet, kunde icke låta bli att tränga sig fram för att se hvad som försiggi Långt efteråt gjorde det henne ett nöje att äterkalla i minnet den scen, som hon nu såg med vida mera glädje och triumf än fruktan. Den hade också en särskild dragningskraft för en fantasi sådan som hennes. Stående midt i det röda, flämtande fackelskenet, lik en bronsstaty af någon halfgud, plötsligt uppväckt till lif, reste sig scas höga gestalt, med trotsi sin hållning, vrede på sin panna och oemotståndlig kratt i de darrande konturerna af hvarje mejslad lem. Inom en armslängd ifrån honom syntes Spados lunsiga, ofomliga figur, med det stora, pussiga ansigtet, hvars hufvuddrag var glupskhet oc. sinnlig lusta, men. som nu bar ett vidrigt uttryck af ondska och förbittring. Kastande sig tillbaka från hans förhafl ga omfamning så långt hennes äckta armar kunde nä, stod der den skälfvande flickans beslöjade gestalt, med hufvudet bortvändt från eunucken och händerna tryckta mot hans bröst samt i hvarje kontur af sin gestalt förrådance den ytterlipaste räddsla och vämjelse. Rundt omfring dessa tre böljade en massa af grinande ansigten och 1 bacchantisk yra svängande armar, hvsrjemte hela scenen tog sig REN ) Be A. Bs nr 129, 130, 132—134.