Aftonbladet – 11 juni 1864, sida 3

föremål för Valerias nyfikenhet och Myrrhinas beundran, sin väg framåt genom de hvimlande gatorna som stötte till Forum, njuiande cenna dunkla känsla al förströ2, hvarmed en person betraktar en hflg o brokig scen, som icke står i något oniedelbart förhållande till honom sjelt. Tack vare hans herres ynnest kunde hun hära nog fritt förfoga öfver sig sjelt, och hen hace god tid art betrakta gen hlligaste jalia som den kärda verlden kunde uppvisa semt möjligen jemiöra den med friden och mukelheten vader dessa tidigare dagar, hvilsa nu tycktes ika minnen af en dröm, få ullkomligt voro de försvunna. Aflärsuden på Forum var törbi, och iorpen utgöto sin blundade ström ef köpure, ljere och sysslolöra åskådare. Hela Roms betolkning skyndide bem till middegen, och on brokig hop var det i sannivg. — Sjeliva le egentliga borgrarne utgjorde knuppnast hältten af den böljande mussan. Otaliga slafvar sprungo fram och tillbaka för ait befordra sina herrars affärer eller nöjen — slalvar af hvarje ärg och hvarje nation, från den skandinaviska jätten med blå ögon och fladdrande gula lockar, till den tjockäppiga och ullhåriga ethiopiern, Afrikas svarte son, hvars arf slatveriet har varit Irån urminnes tider ände tills nu. Mången inlödd romare var älven blund dem, elterspande en fri medborgares hållning och men derrande för en bisier blick at sin herre. Icke det miuvst karekteristirka draget i somhällets fysiopemi under kejsordömet var den skara ei frigiina som öfverallt åttöljde en person af stånd och ökede hvarje möklig pratriciers följe. Dessa frigifnu slafvar voro vanligen like mycket med intrescets som tfecksamhetena band föstode vkl den