Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 3

Dj PTPaRt UT Hvad kan för fädernesla de tresell. och bör den svenska qvinnan göra ndet, då mannen frivilligt erbjuder mma offra allt? 1 I sig alt för Svar många på ett uttryck. sger redan, eburu outtaladt, på måhända väntar det endast cen röst, om än så svag, för latt vinn I klappar för fos lyder : I Den svenska gvinnan kan göra detsamma som hennes fåder och bröder — offra tid och krafter för att i fredstid bereda sig att, då fienden hotar det land. hvars lagars skygd hon åtnjuter ng inom hvarje hjerta, som nd och mensklighet; det tjena detsom Och, i sin mån, medverka till d I0 . dess fö Men hv var. ru? på hvad sätt kan detta ske? Genom att ulaga sig vården om de sårade i och siuka, heilka ådragit sig sina lidanden unI der bemödandet att värna hennes och sin i friket. i Det var hos en ung sjukling som denna vackra tanke, redan för ett par år sedan, uppstod. Den syntes henne så naturlig, så. ovilkorligt framgående ur den varma fosterlandskånsla, som gifvit form och verklighet ät den allmänna folkbeväpningens ide, att; hon endast väntade att någon person med I insigt och förmåga skulle framstå för utt öppet uttala densum Men hon väntade förgäfves. Först på den ullra sista tiden i j Å Den ide vi här velat upptaga ck sig väl i sjelfva utgångspunkten frå uf hr doktor Sköldberg förordade: men sedt Ii stort och ur rent mensklig synpmikt, skall alltid förblifva detsamma. diga snsigter hafva några glädjande tecken röjt att en närbeslägted tanke vaknat hos mången. Dit räkna vi protessor G. Hjorts vackra uppmaning till Sverges qvinnor att bidraga tilll tfullkomnande jukvården i krig och fred I (Göteborg 1864): en uppsats i det nyss ufkomna häftet af tidekrut för Hemmet, Om. I Qvinnan och Sjulkvården?, at den värderade) I signaturen St., skrifven med vanlig klarhet, i tanken och öfvertygande kraft i framställningen, sumt slutligen ett, sedan nägra da-! Igar i bokbandeln synligt, arbete: ?Sårades I värd i fäll?, af en al Sverges deiegerade vid I kongressen Geneve (Oktober 1563), dokItor S. Sköldberg, varmt ordande kongresI sens förslag till bildande eu internatio; nel förening för sjukvård i fält, och yrkande I på Sverges deltagaude dernti. Af dessa förj fattare är det dock endast den sistnämnde som tagit sjukvärden i krigstid till sin hufvuduppgift. Alla erkänna de emellertid öppet den militära sjukvårdens otillräcklighet 1 fält samt nödvändigheten utt genom frivillig vard ersätta denna brist; men något egentligt förslag till ordnande af en dylik sjukvård har icke blifvit framlagdt; måhända af fruktan för de svårigheter, dess genomförande skulle möta. a rörande dess utförbarhet hafva förauledt någon tvekan för dess meddelaude åt allmänheten. Men varmt öfvertygade utt ingenting sannt, ingenting rätt och till menskligt) väl bid gande i längden kan vara outförbart, v alt saken endast kan vinsna på ä il otuls, samt att blifva känd och i styrkta i denna öfvertygelse al nå älskande läkare, hatva vi dock hö a mennisko1 at upptaga frågan och söka framläg om icke I ljust ett förslag vill fullständigt genomförande, I dock åtminstone eft uppslag, eu fast utgångsI punkt för blifvande ötverläggningar i ämnet. I Upptagen af de goda, de tdla, de, starka ! I viljorna i vårt land, skall den vi a tanken, vi äro öfvertygade derom, småningom blifva en sanning, en verklighet, om ock , möjligen under en annan form än den hvar:under dev här uppträder. Antag att i våra större städer flytelserika personer, med stadens läkare i petsen, bildade en komite för organiserande al en frivillig sjakvärdsförening, uppgjorde reglemente, gick i författning om att inI samla nödiga medel samt inbjuda personer, I villiga att ingå såsom aktiva medlemmar af föreningen, att hos komiten anmäla sig. Antag att, till följd af denna inbjudning, ett antal qvinnor ur olika samhällsklasser anmälde sig villiga att under krigstid tjenstgöra såsom sjukvärderskor, en del inom de frivilliga skarpskyttekompanierna en del inom den svenska armen, förklarande sig beredda att såsom aktiva medlemmar af föreningen underkasta sig dess stadgar m. m. Antag ytterligare att dessa frivilliga sjukI vårderskor, hvilka efter sin bildningsgrad kunde delas i tvenne klasser, ledande och bi trädande, genom läkares försorg, erhölle nödig undervisning i de första grunderna af fysiologi, anatomi och kirurgi, med särskildt afseende på förbandsläran samt bereddes tillfälle att på sjukhus genomgå en fullständig kurs i praktisk sjukvård, så väl på wmedicinska som på kirurgiska afdelningarne. — I Af de sälunda bildade sjukvårderskorna skulle en del egna sin tjenst uteslutande åt och utgöra, att vi så må säga, en integrerande del af de olika skarpskytteföreningarne. De skulle således i fredstid ej vara upptagna af sitt nya kall, utom för så vidt mången torde vilja det till siulefnadsyrke. då bristen på samvetsgranna och för sitt kall bildade sjukvårderskor, är blott allt för allmänt ötverk d. De öfriga åter, hvilka kunna antagas vara i ekonomiskt afseende mera oberoende, kunde i fredstid ega ett H i I I re vidsträckt och Isignelserikt fält för sin verksamhet. I första rummet såsom instrukom möjligt bereda dessa sina medsystrar nåTeller anhörigas hem, att der af triser. De torde nemligen söka bland den omgifvande landsbygdens qvinnor bilda likartade sjukvårdsföreningar, meddela den er forderliga teoretiska undervisningen, samt gon praktisk öfning vid närmaste länslasarett. Dylika sjukvårdsföreningar i landsorten skulle i krigstid medföra den stora förmånen att, inom de distrikt, som omfattar hvarje skarpskyttekunpanis verksamhet, de i striden sårade kunde föras till sina epna ma och erfarna händer erhålla den första ögonbliekliga Djpen som mången gång kunnat spara hundratals dyrbara lif, hvilka nu duka under för smärtan af en lång transport. Det som kunnat rädda den sårade i dag, räddar i honom icke i morgon?, säger den ädle schveizaren Henry Dunant, i sin beskrifning af det förfärliga tillståndet bland de under Solfe