Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

betydligt äldre än hennes kamrater, som bestred en hushållerskas vigtiga syssla — en värdighet, som likväl icke fritog henne från förebråelser eller ens slag, da hon ej lyckades att tillfredsställa sin nog anspråksfulla herrskarinnas nycker; de andra, täcka, leende flickor. med sina landsmaninnors gnistrande ögon och hvita tänder, syntes hufvudsakligen sysselsatta med de olika bestyr som tillhörde deras herrskarinnas toilett — en daglig pröfning, i bvilken de, ; strängheten vid dess uppfyllande och ra tillrättavisningar de voro säkra att erhålla vid minsta försummelse, funno en oförklarlig och helt och hållet qvinlig förnöjelse. Bland dessa syntes Myrrhina tydligen vara den förnämsta och mest gynnade. Det var hon som lemnade sin herrskarinna de varma handdukarne under badet: hon som stod i ordning med hennes tofflor då hon steg upp: som -räckte henne hvarje klädespersedel, allt efter som den behötdes; hvars smak ständigt rådfrågades, och hvars omdöme ansågs afgörande i sådana vigtiga frågor som anbringandet af en juvel, den siuderade vårdslösheten i en hårlock eller den noggranna läggningen af ett veck. Flickan egde, jemte ett italienekt yttre, grekens smidiga slughet och flytande munvighet. Född slafvinna på ett af Valerias laudigods, hade hon blifvit uppfostrad såsom en simpel bondflicka, i en enkel landtlig diet och bland helsosamma landtliga sysselsättningar, till dess en nyck af hennes berrekarinna kallade henne tili Rom. Med en qvinnas smidighet och förmåga att lämpa sig efter ett fullkomligt nytt läge och en otal förändring at omständigheter, hade len unga landtflickan icke varit ett år i Rom innan hon blifvit förvandled till den Tugaste och yppersta kammarjungfru ihufrudstaden, med hvilken fördel för hennes gen moral och karakter vilja vi lemna lerhän. Forta.y