Aftonbladet – 10 juni 1864, sida 2

GLADIATORERNE.) TAFLOR UR LIFVET BLAND ROWARE OCH JUDAR. ROMAN I TVENNE DELAR Ar j WHYTE MELVILLE. sVill du inte stiga in? sade hon, i det. blodet åter rusade upp till hennes brännande kinder. Det är inte vanligt att man lemnar Valerias hus utan att bryta bröd och dricka vin.s ; Men slafven ursäktade sig tvärt, nästan snält, utan att dock genom sitt nekande sjunka i Myrrhinas ynnest. Han kände ett pinsamt obehag af att stanna qvar endast i! portiken. Den atmosfer af lyx, som låg utbredd deröfver, tycktes tynga på hans sinnen och qväfva hans andedrägt. Dessntom kände han sig ännu förbittrad öfver den skymf Automedon hade tilltogat honom. Han önskade lifligt att den unge körsvennen skulle varit hans jemlike i växt och styrka. Han skulle då ha vräkt honom från vagnen, der han stod med en oförskämd min tvinnande sina lockar med sina späda fingrar — vräkt honom ur vagnen öfver hufvudet på hans hästar och låtit honom känna styrkan af en britts arm och tryckningen af hans handtag. Ja, och hans herre skulle jag vilja läta följa efter honom! tänkte han för sig sjelf; ty han kände redan för Placidus denna oförklarlige, instinktlika motvilja, som tyckes varna: för en kommande fiende och som tribunen emenligen väckte i tappra och redliga röst. Under det han allägsnade sig betraktadehbonom Placidus ännu en gång, med den kritiska blicken hos en man som är van att bedöma menskliga djur. Det var en egenhet hos denne man att betrakta alla han mötte såsom möjligen blifvande verktyg, hvilket AB I ) Se Av B. nr 125 och 190.