Aftonbladet – 8 juni 1864, sida 3

AT GStRt I UCI 1IallSttntit, OC (CH Uppilalasamhet den lyckats tillvinna sig af öfriga ledamöter, har föranledt mig att närmare begrunda I den samt medelst lokala undersökningar och samlandet af erforderliga uppgifter ytterligare stadga min öfvertygelse i ämnet. Resultatet af dessa arbeten anhåller jag att nu få inför komitån vördsamt framlägga, med förutsändande af några anmärkningar. Tänker man sig en åtgärd, hvilken som helst, för befrämjande af en orts förkofran i handel och näringar, så måste man i första rummet göra afseende på det närvarande tillståndet, emedan I det dock är derutur, framtidens förhållanden skola utveckla sig. Att inrätta tilläggningsbryg: gor, magasiner och dylikt för en rörelse. som man hoppas på i en framtid, under det att en rörelse som redan finnes, lemnas i saknad af sådana beqvämligheter och anstalter, vore ju att följa en mindre god ordning, som icke kan aflöpa utan en dubbel förl i det att en redan befintlig industri tillbakahålles i sin naturliga utveckling, på samma gång en rörelse, som må ste SNADas kräfver tid för sin uppkomst, och, innan den hunnit en viss höjd ör ästadkommandet deraf använda kap o ofruktbara. p Stockholm hemtar sannohkt sin betydelse icke så mycket deraf, aw den är rikets hutvudstad, som af sitt läge, hvilket gjort den till ett huf vudsiite för handvin på rikets östra sida och derjemte till en af de vigtigaste fabriksorterilandet. Det är vattenkommunikationerna som frambringat denna verkan, och dessa kunna äfven för framtiden bibehålla åt staden sin betydelse. Genom i min tanke helt naturliga orsaker har handeln förnämligast tästat sig i den delen af staden, som ligger emellan Norroch Söderström, samt vid hamnarne åt Saltsjösidan, då deremot de förnämligaste industri-unläggningarne upp: Istätt vid Mälaresidan, dels å Kun sholmen och dels å Södermalm. Vill man således se båd Ä grenar till godo, så mäste den största uppmärksamheten as vid angeligenheten och nyttan af att ej allenast I : n äfven I förbättra den emellan Mälaren nu befintliga sjökommunikation, hvilken ånyo far-. ligt hotas af de hinder, som den snedt öfver tarleden föreslagr mmanbindningsbanan kommer att förorsaka. Alvenskå synes det angeläget vara. att draga de nya nanläggningarne åt det håll, som hufvudstadens industri i allmänhet och fabriksrörelsen i synnerhst kräfver samt sjelf utvisat. Genom den utveckling, industrien här redan enn har den behof af utifrån inkommande rudimaterier och stenkol till betydlig myckenhet); och det är att antaga. det ett sådant behof iörökes med hvarje år. Likaså böra de qvantiteter af samma Industris tillverkningar, som skulle kunna med fördel afsiä å utrikes ort eller inom riket åt Saltsjösidan rimligen beräk: nas tillväxa i stigande progression. Men genom en i afscende på ändamålsenligheten tvetydig slussinrättning äro härvarande, å Kungsholmen och Södermalm befintliga många och stora fabriksanläggningar utestängde från möjligheten att närmare än till Skeppsbron tå sådane fartyg. som ej äro inskränkte till slussdimensionerna, och hvilka dock borde lossa eller Jasta vester om den egentliga staden; hvilket har till följd ej allenast jemförelsevis stora omlastningskostunder, utan ock den olägenheten, att dylika fartyg, i stället för att ligga på Mälaresidan, med sina bördingar uppt och inkräkta utrymmet på Saltsjösidan. ökande den understundom stora trängseln i närheten af östra vindbron. Särskildt förtjenar bemärkas, att de i Mälaren befintliga maskinverkstäder och varfsanläggningar nu äro för sjöfarten af jemförelsevis liten nytta. emot om förbindelsen emellan Saltsjön och Mälaren vore på öndamålsenligare sätt ordnad. 1 Beholvet och nödvändigbeten att ju förr desto hellre göra åtminstone Riddarfjärden tillgänglig för fartyg al större dimensioner, än som nu kunna passera Stockholms sluss, torde icke be höfva någon utförligare bevisning; men det bör icke heller törbises, att handeln och industrien i det inre af landet hafva rättmätiga anspråk på en öppn bindelse med hafvet, än hittills dem bes nnolikt kunna de här antyddu olägenheterna afhjelpas på mer än ett men jag inskränker mig till den ut detta afs ende tänkt mig i samman reglering af Mälarens vattenhöjd, till undvikande af de periodiska flöden, hvaröfver så väl strandegare som huivudstadens invånare tid efter annan haft att bekl ig. — Det är bekant, att Mälaren temligen regelbundet har tvenne flöden om året, det ena om våren i följd af snösmältningen inom dess vattenområde, och det andra om hösten vid då inträffande starkare nederbörd. Naturligtvis förekommer mycken olikhet i dessa flödens höjd de: cna året och det andra, likasom cn hållande tark nederbörd kan framkalla tillfälliga flöden . en å andra tider än de här uppgitna; men) stigandet af Mälarens vattenyta beror alltid ar samma orsak, som att tillflodet är starkare än afloppet; hvilket i min tanke icke kan afhjelpas på mer än ett sätt nemllgen genom ut-1. loppens vidtagande, så att en större vattenmassa kan vid behof på samma tid afföras. Det är äfven bekant, att Saltsjön har likar-. tad periodicitet i stigande och fallande som MäJaren samt att sålunda vattnet emellanåt ström-, mar ifrån Saltsjön in uti Mälaren med mer eller : mindre hastighet, stundom med sådan våldsam-: het, att slussning svårligen kan cga rum, eme-. dan slussen icke är så inrättad som vid uppsjö erfordras. , Att förekomma detta vattnets inströmmande , från Saltsjön gifves intet medel, så länge dessul: vatten, på nuvarande sätt stå i förbindelse med, hvarandra: och då denna förbindelse är af ojemförligen större värde, än att olägänheterna ail; uppsjön kunna tas dermed i bredd, är för . minskandet af våldsamheten i denna sistnämnda det enda, man bar att iakftaga för att bereda sjöfarten emellan dessa vatten en ostörd gång. Dertiil tjenar alldeles samma utväg, som leder : vll förminskande af Mälarens flöden, ty trängseln uti hvad i ena fallet heter inlopp och i det andra utlopp, är orsaken till den inåt gående strömmens häftighet, likasom afloppets otillklighet föranleder stigandet af Mälarens yta vid flodtiderna. Härpå grundar sig ock mitt för slag, sådant jag härefter skall närmare utveckla detsamma. Hvad först angår nya tilläggningsställen och hamnbryggors anordnande, så är jug af den tanke, att dessa både äro mest behöfliga och skola göra största nytta, om de anläggas på Mälaresidan, såväl uwefter södra sidan som norra : stranden, för der redan varande och utan tvitvel ytterligare uppkommande industrianläggnin: gars gagn, äfvensom för dessa stadsdelars med hvarje år tillväxande befolknings ekonomiska behot både af födoämnen och bränsle. På norra ! sidan gör strandens beskaffenhet hamnbryggors anbringande jemförelsevis ganska lätt; men på l; södra sidan kan sådant icke åstadkommas utan betydlig kostnad genom utsprängn.ng i berget och genom på samma sä bragta forbindelser med den otvanför liggande trakten. At denna ganska riktigt inser vigten för sig af er sådan åtgärd? bevisas deraf, aut, såsom det torde vara kändt, insamling af medel der är if satt för en tunnels ledande ifrån Adolf FredrikewrgStrakten ned till sjön genom Skinnhrviksbergen. Hela Riddarfjärden förvandlas på ot: vannämnda sätt till cn kamn, och fördelen der: af är så i ögonen fallande, att jag icke behodtver deröfver särskildt upptaga tid eller utrymn:e. Ej mindre ögonskenligt är det, att Riddarfj dens stränder erbjuda ett större utrymme för magasiners anlöggande, än det man skulle kunna vinna å Skeppsoch Kasteliholmarne. Hufvudken är att sätta berörde fjärd i sådan gemenskap med Saltsjön, att dessa magasiner blifva, om så erfordras, lika tillgängliga för den utrikes handeln, som i händelse de vore belägna i stadsgården eller å någon af nyssnämnda holmar; och detta tänker jag mig kunna ske på ers oa den i I