Aftonbladet – 8 juni 1864, sida 3

I ärheten ivrätta en a fjerny gens eget intresse påkallad anhaltstation Isom ätven förut uppgilvits vara af vederbörand I tillämnad. Skulle deremot ifrågavarande vilko I — på sätt utskottet genom sitt stillatigande detta afseende indirekt tillstyrker -— icke utihr stadsfullmäktiges beslut ingå, eller skulle, såson man inom utskottet visat sig böjd för, frågar derom anses böra uppskjutas till en sednare tid då det kanske är för sent. eller då, på sin höjd endast önskningarnes och supplikernas flack: fält återstår att beträda; -— så vill jag. genon denna min reservation, i förväg befria åtmin stone mig från efterkommandes förebråelse at hafva blundat för samhällets rätt och bäste Hr Ph. Behrlings reservation har lydelse: Emot beredningsutskottets tillstyrkande utlå. tande af kongl. jernvägsstyrelsens förslag til sammanbindningsbanan, får jag afgifva min re servation i afscende å den del af nämnde förslag som rörer banans sträckning öfver Kött-torget. Uti sin till öfverståthållareembetet under för. lidne månad i ämnet aflåma skrifvelse förmälei a, att dess fö r några större skiljaktigheter från öfversten och kommendören frih. Ericson uppgjorda sträckningen af ofvannämnda samman. bindningsbana, och fortsätter kongl. styrelsen: De egentliga afvikelserna i liniens plan röra sträckningen öfver Munkbron och Riddarholmen, der k. styrelsen dels för att undvika att genomgå det s. k. Lindska huset och isynnerhet för att bereda ett större utrymme emellan banan och de utmed Kött-torget belägna byggnader samt med fästadt afseende på möjligheten att der. om framtida behof skulle så fordra och då Kött-torgets utvidgning medelst utfyllning i sjön blifver verkställd. genom inläggande al ett tredje spår bereda tillfälle till en anhaltstation, der passagerare och lättare gods skulle kunna upptagas och aflemnas, i stället dragit banan utanför Lindska huset. Det förefaller vid första genomläsningen af dessa motiver, som skulle, genom den fö de riktningen, tvenne väsendtliga fördelar vinnas, nemligen dels undvika expropriationen af dyrbar egendom och dels utrymme beredas för en framtida anhaltstation; men då den sednare fördelen icke är tänkbar utan uppoffringen af den förra, då en anhaltstation på denna plats nödvändigtvis påkallar Lindska husets afröåjande. så reducera sig de genom afvikelserna tframhållna fördelarne egentligen dertill. att bättre utrymme åt landtsidan reserveras. byarpå staden. sedan den på egen bekostnad inköpt nämnde egendom och verkställt en betydlig utfyllning af det inom jernvägsbron befintliga vattenområdet, kan bygga sig ytterligare ett stationshus. Villigt erkännande det riktiga uti att alltid och isynnerhet vid företag af denna omfattning hafva blicken riktad på framtida möjligheter, bör man dock ej dritva sitt förutseende så långt, att man förlorar ur sigte en närvarande verklighet. Anhaltstationen är en sådan möjlig! hvilken staden med dryga kostnader kan värfvas den lifliga rörelsen på en jemförelsevis betydlig, fritt liggande kajsträcka deremot en verklighet. som hon går att uppoffra. Kongl. jernvägsstyrelsen vunne, genom det så-. lunda förändrade förslaget, visserligen det i och för sig aktningsvärda målet att bespara staten en dyrbar expropriation, men staden finge derför släppa till en, genom sitt centrala läge vigtig hamndel, och för alltid derifrån förevisa den mängd fartyg, som nu trängas om det förut knappa utrymmet. Stockholm har för det stora målet. sammanbindningsbanans ernående. varit beredd på hinder i sin trafik, ej på tillintetgörelse af densamma, hvilket fallet på denna punkt skulle blifva, i igsstyrelsens förslag ginge igenom. na förhållanden har jag ej kunnat una uttalandet af den åsigt, att stadens för-. del bättre vore bevarad, om banans riktning mera närmade sig frih. Ericsons förslag, och komme att utgöra en förmedlingslinie emellam detta och tigsstyrelsens. . ades kajen fri och det innanmma befintliga lastutrymmet bibehöilles maste oförminskadt; och vågar j iemte hysa den förhoppningen, att ce medlingslinie ingalunda omöjligg en anhalt-station, sedan den i alla fall derför erlorderliga ut ing egt rum. i ven blefve rakare och trygghet kunde bet en ingaoväsentlig ferdel der, hvarest banan framgar öiver ett så kt område, som i allmänhet passagen genom Stockholm är, ehuru jernigsstyrelsen visserligen enskildt upplyst, att nåson större fara genom s krökning ej skulle vara att frukta. då tågen altid helt långsamt illryggalägga denna terräng. AU genom denna indragning af linien den till Kött-torg nu npplåsma platsen blifver till unger haltiva området förmins ir en olägenhet. om ej I undvikas; men Lindska husets nkop och afrödjande från platsen deraf borde slifva en följd. vunne staden genom denna tomt ttning i torgutrymme, hvilket ytterligare kan illökas med den plats invid Örebrohamnen, å wilken sedan längre tid sten och andra byggmadsmaterialier varit upplagda. Då man af staten ej rimligtvis kan fordra sindska husets afrödjande och kostnadsfri upp: åtelse af dess tomt, isynnerhet som föregående ernvägsstyrelse endast utlofvar husets, för bar man erforderliga genombrytning, ej bortskaft le, torde staden för att vinna denna väsentliga ördel, böra till hälften deltaga i inköpskostnajen al oftanimnde egendom, under förutsättning tt köpesumman derför ej finge öfverstiga tvåvundratemtiotusen riksdaler riksmynt, till hvilet pris egaren skriltligen förbundit sig att inom iss uppgiven tid för statens eviler stadens räki mma tillhandahålla. erligen en för staden dryg utgift. ynnerligast vid en tidpunkt då så många andra etag påkalla dess tillgångar, men ett öfverlåande åt framtiden af denna affär, då allmänna östen fordrade det iramskjutande husets borttaande, fom då alltid blefve stadens ensak, skulle nnolik medföra uppofiringar af kanske tre änger det nu, såsom stadens tillskott ifrågasatta eloppet. Beträffande svårigheten att bereda lämplig pasage under elier ötver banan, och sålunda tillodogöra sig det hamnutrymme, man vill bibeålla, så hatva i detta hänseende betänkligheter aväl inom utskottet som enskildt från jemvägstyrelsen blifvit tramhållna, men då frih. Ericon (se bemiälde friherres tryckta Föredrag håltt i de la Croix salong den 21 Mars 1863, sid. 2), oaktadt banan från Kornhamn kommer gas obetydligt öfver markens plan öfver ött-torget, förbundit sig till följande löfte: Såväl vid Kornhamn som vid Munkbron och iddarholmsbron borde trottoarer anläggas uner jomvä gen, hvarigenom gående personer utan inder och äfventyr vid alla tider kunde pasera; så hemtar man häraf tillräckligt stöd för den srmodan, att nuvarande jernvägstsyrelse, hvars ana går ej obetydligt, utan fyra å fem fot öfer samma Kött-torg, måtte kunna, jemte trotvarer för gående, bereda gehomfart för van iga ljandt Kr en, då man iakttager huru marken, isynerhet åt Munkbro-sidan, sluttar mot sjön, orde en höjning at markens plan kunna bereda hernativet: ölvergåang at jernbanan. Pa grund af hvad jag sålunda haft äran anira, tår jag vördsamt föreslå hrr stadsfullmäkge att sasom sin mening uttala: :o att, till bevarande af en genom sitt centrala läge för sjötrafiken vigtig hamusträcka, jernbanan oliver Kött-torget måtte indragas så långt, att ett utrymme af sextiofem fot lemnas ellan kajens inre och banans yttre kant, afsedt till varors aflastning och körväg. samt att kommunikation såväl för gå