Aftonbladet – 8 juni 1864, sida 2

Myrrhina, om du, i likhet med dina sabinka föregångerskor, måste bäras bort på din älskades skuldror. Vid Hercules kropp, han skulle kunna stoppa dig under armen lika lätt som du bär det der lilla skrinet, hvilket du tyckes vara så rädd att släppa. h, se der står han och lurar bakom fer messtoden! Kom fram, min gode man! Kanske att du är rädd för Automeden och för smällen af den unge oduglingens piska? Medan han talade steg slatven fram från sitt gömsle bakom statyen, der Placidus snabba öga hade upptäckt bonom, och framräckte nu till Myrrbina med en aktningsfull åtbörd sin herres gåfva till hennes herrkarinna — en genombruten korg ar matt Itver, fylld med några utvalda frukter och blommor. Från Cajus Licinius med helsningt, sade han, till Valerie på hennes födelsedag. Blommorna äro ännu fuktiga of det stänk, som den larmande Anio kustar upp på sina stränder, och frukterna glödde i gårdagens sol på en af Tiberns yppigaste kullar. Min herre sänder sina friskaste och vackraste blommor och frukter till sin slägting, som är friskare och vackrare än dem alla. Han framförde sitt budskap, som han tydligen hade lärt sig utantill, på en temligen ren och flytande latin, med en högst ringa utländ-k Drytning, bugade sig djupt i det han satte korgen i Myrrhinas hand, rätade derpå upp sig till sin fulla längd och såg stolt, nästan trotsigt, på tribuven. Flickan ryckte till och bleknade — det föfe:öll.henne som om Hermesstoden hade nedstigit från sin ställning för att egna henne sin hyllning. Han stod der, denna mandomens ståtliga typ, i sin majestätiska styrka och svmmetri, strålande af ungdom, helsa och skönhet, lik en personifikation al uden. I likhet med mängen af hennes ön var Myrrhina lätt bländad af yttre fördelar, och hon uppgaf ett litet nervöst skratt, i det hon med skälfvande hand mottog den vackre glafvens gäfva till hans herres fränka. Forts.)