Aftonbladet – 7 juni 1864, sida 2

ren sjelf, lugn och orubblig, utdelar sina order trån centern. Öfver de anstormende britternas stridsrop ljuda de klara trumpetsignalerna, korta och begripliga som en lefvaude stämma, och a ar de stridande nära och fjerran, invifvande mod, förtröstan och ordning i förvirringen. Svingande sina länga svärd, rusa de hvit klädda krigarne våldsamt till storms. Redan hafva de fyllt grafven och klättrat uppför jordverket; men alltjemt drifvas de tillbaka af inkräktarens fasta front och stränga manstukt, medan den romerska soldaten betäckt med sin stora sköld, med sitt korta sticksvärd åstadkommer en förfärlig manspillan i de täta lederna. Men nyas ror störta alltjemt framåt, och slutligen är lägret stormatit och intaget. Den unge krioaren ilar jublande fram och tillbaka, och lienden faller i hopar framför honom. Sådana ögonblick äro värda hela år af fredgt lif, Han har uppnått preetorium. Han är strax under örnarne, och hoppar vildt upp efter dem för att föra dem bort i triumf åsom segertrofeer. Men en bister centurion slår honom till marken. Sårad, matt och blödande, föres han bort af sina kamrater, med skaftet af det romerska standaret i sin hand. De bära honom till en stridsvagn, de piska på de vildt galoppevande hästarne, rullundet af hjul dånar i hans öron då de spränga fram öfver slätjen, och så... vaknar den unga, lifliga triumferande britiske krigaren upp säsom en romersk slaf, KAPITALET Us Marmorportiken. Det var verkligen Jjudet af en rullande vogn som väckte drömmaren ur hans slummer; men huru olika var icke den scen på hvilken hans tunga ögon nu stirrade, mot den som fantasien hade framtrollat i sömnens skuggige riken! . En kön portik, uppburen af smärta på