Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

största delen i fälms, fähuskammare eller gethus, och fähuslifvet lärer af ålder varit brukligt i hela Helsingland. Fähbuset är med omsorg upptimradt och väl diktadt, försedt med en större spisel och pannmur. I spiseln kokas maten åt folket och i murpannan åt kreaturen, hvilka varmsörpas 2 gånger om dagen, vid hvilka tillfällen en tät änga uppfyller rummet. Denna ånga underhåälles litet emellan genom kokning af linnegarn, brygd och bykning. Kreaturens utdunstning befordras till otrolig höjd och fokets klider blifva så inpregnerade med fähuslukt, att denna qvarsitter efter flera dagars uthängning i fria luften. Äfven fårskinnställar. som begagnas till sängtäcken, få så till i andel deraf, att deras nyttjande alstrar ganskr ymnigt envisa kroniska hudutslag. som ogynnsamma förhållanden kanna ön spet a. De mera bergade bebo fäh ren, som är ett större rum, hvilket står iförbindelse med tähuset och är i mindre grad utsatt för fälmsångorne. I Ljusdal, hvarest fäöhuskammaren på flere ställen utgör ett slags större b eller är med en större öppen port förenad med fähuset, finnes största antalet spetilske. nemligen 26, hvaraf 5 i byn Snöre. men endast 2:ne i granskapet af Ljusneelf. 1 gethus, so små kyflen med en spisel, upptagande en fj del af rummet, och getter, stående på sin spillning, bo de fattigaste husmän med familjer. I de socknar, der endast de fattigaste boifäeller gethus, förekomma få eler Inga fall af speKa. Att sjukdomen uppstatt hos flera hvilka aldrig bebott fihus, ej heller vetat sig hafva lefvat under sjnkdomsbringande infiytelser, torde möjligen kunna förklaras genom ärfiligheten. och oaktadt en del spetälske i denna ställning ej afveta någon i slägten förut lidande af sjukdomen, är denna förmodan ej fullt tillförlitlig, ty erfarenheten har visat att hos en och annan, som ej ens varit misstänkt för sjukdomen, denna likväl blifyit händelsevi uppdagad.