Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

mottaga era förebråelser med undergifvenhet. XXVIL Tre dagar sednare, en mild Aprildag, rullade: en öppen vagn genom den stora leen i parken på milt gods Orbach, ett fordom hertigarne af Lothringen tillhörigt slott, som af min far restaurerats med ail en fornforskares förkärlek och smak. De pamla ekarna och kastunierna utbredde sina redan grönskande kronor öfver våra hufvuden såsom en oändlig triumfbåge; den röda fläderbusken och laburnum fyllde luften med blomsterdoft: foglarne fladdrade i buskarne; naturen darrade af kärlek vid vårens kyssar, och allt tycktes säga till oss: SVi blomstra åter, liksom er lycka! Jag sutt vid Dianes sida, jag höllh hand ceh vi gladde oss båda vid ås dessa gräsmattor der vi som barn 1 rungit omkring, bevakade af vära mödrars ömma blickar. Vi återsågo den lilla dammen, der svanor fordom simmade. Diane sade sakta: CMins du här? Der hade jag en gång fö at henne för den stora svarta svanen, som var så id, men som jag dock lyckades skrämma: r hvilken bragd jag af alla i slottet uppjjdes till skyarne. Det ljulva duordet, som vi ännw icke vågat ålertaga, hade så naturligt halkat öfver hennes läppar att hon cke ens märkte det, förrän min för olick sade henne det. BSchuliz eyssels sig under tiden med att betrakta utsigten och ra sin älskade Mina uppmärksam på dess skönheter. Bastien, fom satt på kuskbocsen, afbröt under forten kosteniernas tidiga ,lommor. På något afstånd från slottet stannade vi amför en gallerport, bakom hvilken visade ig en prydlig italiensk paviljong; det var: