Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

bedissan de Jonval, som frågade efter gret vinnan de Maufert, Jag kunde ej förhin dra en åtbörd af förskräckelse, men me ett lugn som förvånade mig, befallte Dianc att man skulle bedja hennes tant stiga in Fru de Jonval inträdde stel och rak som vanligt. En åtbörd af förvåning visade at hon ej väntade sig att finna sin niece omgilf ven af så stort sällskap. Diane steg up och gick emot sin tant, eDet förundrar mig, eade den sednare. det förundrar mig, min söta Diane, at! finna dig i ett annat hus än mitt, här. Carlsruhe, och isynnerhet att blifva tvun gen att komma dit för att träffa dig. En isande tyst hade uppstått. Mar skulle nästan kunnat höra våra hjertan slå eFörlåt mig, min fru, svarade Diane lugnat, men jag hade icke ämnat under rätta er om min härvaro. En djerf bekännelse, i sanning, sad abbedissun, men jag har kommit för at! tala med er om familjeengeligenheter, och derföre...4 Tala, min fru ce ufbröt Diane. Jag ha ölja för de vänner som här omgifva m iy jag ämnar bedja dem on råd: det är således bäst att ni i deras när varo förklarar er mening.64 Fru de Jonval kunde knappt styra sin harm. Hon måste dock göra det. Vi hafva tänkt mycket på er, min niece, sade hon slutligen, och vi hafva öfverenskommit, min bror och jeg att ni, som, ehuru cenka, ännu är allt för ung för att undvara ett säkert skydd, borde återvände till mig och att jag Ii m före ert giftermål, skulle vara er i nroders ställe. Försedd med den myndighet cn sådan öfveronskommelse pifver mig, har jug komrait för att hemta er.?