Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

väl icke längre någon indiskretion att nieddela, att denna högt aktade furstinna redan för några månader sedan sände hertifn af Koburg ett bref, hvaruti hon förklarade, att hon oryggligt beslutit att aldrig gifva sitt samty till att England började ett krig mot Tyskland. Den engelska ministörens fiendtliga afsigter hafva strandat mot drottningens ta a Det var lord Clarendon, som oförbehållsamt uttalade i konferensen, huru sakerna stodo. Ian yttrade i ett förtroligt samtal till en af de tyska fullmäktige: ?Ni tviflar väl icke på att England är en stormakt, men i hvarje fråga är en stormakt blott då en sådan, när den vill göra bruk af hela sin makt och detta vilja vi icke i fråga om hertigdömena. Berättelsen fr detta sändebud utverkade då, att ett omslag skedde i de tyska makternas politik. Opinion nationale för den 30 Maj uttalar sig på följande sätt om den påtänkta delningen af Slesvig: Ingen hyllar i högre grad än vi nationaliteternas rätt, och regeringen kan räkna på vårt hjertliga understöd, hvarje gång den häfdar denna princip, som skall godtgöra tidigare orättfärdighet och betrygga så väl freden som friheten, när den en gång blifvit segrande ge nomförd. Vi höra doek icke till dem, som utan öfverläggning låta hänföra sig af dennz princip och taga densamma till den grad opraktiskt, att den skall göras till ett slags universalmedel för alla de lidelser, som kunna visa sig på ett eller annat ställe i Europa. Vi tro till exempel, att det finns anledning att taga sin tillflykt dertill för att ordna den slesvigska frågan, och det af den ganska enkla orsaken, att Slesvig är en väsentlig och integrerande del af Danma hvarest tyskarne blott äro ett inträngdt fo Regeringen vet detta likaosåväl som vi: men den har låtit leda sig af hoppet om, att den med biträde af den dansktyska siriden kan skafla den allmänna omröstningen insteg uti tyska förbundet och för alltid försäkra den om plats i Europas offentliga rätt. Vi medpilva gerna, att man härigenom har uppställt för sig ett mycket högt mål. Men var det dock icke något obetänksamt att uppoffra Danmark och bibringa den europer jemvigten en enligt vår åsigt mycket allvarsum stöt af hänsyn till ett resultat, som när allt kommer omkring blott hvilar på ett hopp? Det måste åtminstone synas tvifvelaktigt huruledes en sådan fråga skall besvaras. De tyska regeringarne veta i sanning mycket väl, hvarthän den franska regeringen syftar. De äro icke okunniga om, att kejsar Napoleon, så vidt de biträdde nationalitetsprincipen vid HBFiderns stränder, skulle vara berättigad att nästa år säga till dem med hänseende till Venedig eller Ungern, Posen eller Galizien, Bukovina eller Rhenoprovinserna: I hafven erkänt nödvändigheten af att det appelleras till folket i de omtvistade internationella frågorna; nu kunnen I derföre icke förkasta dem, och konseqvensen fordrar, att I böjen er politik; ty sedan I en gång användt den allmänna omröstningen, ären 1 oåterkalleligt bundna vid densamma.? Det är nu äfven just detta resonemang, som, man anställer i Wien och Berlin, och tidningarne å andra sidan Rhen förklara nästan enhäligt, att kejsar Frans Josef och konu helm under inga vilkor skola låta förmå sig att följa Frankrike på denna väg. De derföre ult förvissa sig om alla fördelarne af det medgifvande, som Frankrike gjort genom att samtycka till Slesvigs delning, utan att påtaga sig de förbindelser, som erter den franska utrikes ministerns åsigt äro fästade dervid. Det kan således mycket väl hända att vi ha malt mjöl åt tyskarne, utan att kunna förmå dem till att mala åt oss igen, och denna utgång borde vi ha tagit under allvarligt ötvervägande. Viskulle ha undgått alla dessa svårigheter och faror om vi antingen med eller utan Kngland hade tagit till orda i rättan tid. och mot land fört ett språk, som det sannolik kulle ha kunnat ringakta. Det finns väl, igt till en skandinavisk union, lägga en tung t i den europeiska len, men vi för vär del finna denna, mycket lätt i jemförelse med den skall tynga till Ty 8 förde en förbundshamn i Kiel, förbundsfästningar i Reudsborg och i Slesvig eller iFlensbo saint när det från Als kan företaga un! mot de danska öarne.? TIasle Noövee hotar am HAL nav fö