Aftonbladet – 4 juni 1864, sida 2

STOCEHOLM den 4 Juni, Man har både i Tyskland och England med begärlighet kastat sig öfver förslaget om Slesvigs delning, och pressen är på båda dessa håll ifrigt s sselsatt att diskutera denna provins språkliga och nationella förhållanden. I Frankrike äro meningarne inom pressen delade. De officiösa bleden äro för Slesvigs delning, derföre att förslaget härom ulgått från kejsar Napoleon, oaktadt det officielt blifvit framstäldt af England. Journal des Debats och Temps finna det ligga i Frankrikes intresse, att yskland får en marin, och blott de demokratiska tidningarne uppträda bestämdt för Danmarks sak, som efter deras mening skulle stått långt bättre, om franska regeringen i tid hade understödt dem. I ett hänseende råder dock fullkomlig enighet, i det man på alla håll är öfvertygad om att konferensen skall bli nödsakad att upp lösa sig utan resultat, i fall den icke kan bli ense om Slesvigs delning, och man mot-. ser derföre utomlands med spänd väntan huru den danska regeringen kommer att upptaga förslaget, emedan det största hindret antages skola komma frän henne. Isynnerhet är denna spända väntan naturligtvis mycket stor i England, emedan det anse för en afgjord sak, att ministåren Palmer ston står och faller med konferensen. Från London skrifves den 25 Maj till Köln. Zeitung: Här gå allehanda förvirrade rykten om konferensen. Kanske blir i afton någonting mera pålitligt bekant i lord Palmerstons salonger, och telegraten skall då säkerligen genast sättas i verksamhet. Alla, som ha tillträde till dessa soirer, göra sedan i dag sina förberedelser att gå dit, för att studera fysionomier och uppsnappa framkastade yttranden; ty oafsedt vigten af hvad som förefallit på konferensen i och för sig, kan det med säkerhet antagas, att konferensens fortfarande bestånd eller upplösning kommer alt stä i närmaste sammanhang med vår ministers fortfarande ånvd eller upplösning. Om det skulle lyckas konferensen att åvägabringa en lösning, vore denna lösning aldrig så ogynnsam för Danmark och förödmjukande för England efter dettas beteende hittills. skulle dock regeringen af denna orsak endast ha ringa anledning att frukta för sin tillvaro. En annan sak är det, om de fullmäktige åtskiljas med oförrättadt ärende. Detta blefve en stöt, som kabinettet Palmerston kanske icke kunde öfv lefva. Redan af deita skäl göras de s sta ansträngningar att ej låta de fullmäk tige begifva sig bort, och hr von Brunnow hjelper af alla krafter till häri; ty Rysslands skräckbild, den skandinaviska unionen, börjar antaga en mera handgriplig skepnad. N eliter Polen utgör Skandt navien det bästa medlet att komma Ryssland på lifvet, och hyad som gör hr von Brunnow mest orolig är den öfvertygelsen, att det finns ett betydligt antal engelska statsmän, som anse den skandinaviska unionen för den enda naturliga och lyckliga lösningen.? Veckotidningen Spectator, som ständig uppträdt för Danmark, betraktar Slesvig deming om en efter omständigheterna lycklig lösning för den närmaste framtiden, synnerhet i jemförelse med de tyska makternas ursprungliga förslag om en personalunion ; men den fruktar för, att härigenom ett prejudikat skall danas, hvilket skall ha de olyckligaste följder ul blott för DanLuropa.? Låtom mark sjelf, utan för hela oss vara rättvisa, oaktadt vi befinna os inför den beväpnade och segerrika orättviI e san?, säger tidningen, och tillstå, att pla nen (om Slesy delning) af några skä måste slå om till och med på den t vunna parten. Den omintetgör ett värre förslag, nemligen den der personalunionen, som skulle ha kostat danskarne långt mera område, än de un skola förlora, och tillika skulle ha ställt resten af monarkien under tyska förbundsdagens inflytande. Danmark har, när det blifvit befriadt från detia infivtande, sin egen konung, sin. egna lagar n egen politik och sin egen ställning verlden... Denna lösning är uppenbarligen mycket bättre för Danmark än personulunioneu, men hvad är den för Europa? I det de neutrala makterna antaga lösningen legalisera de det första politiska röfvare däd, som blitvit försökt efter år 1815, och B statuera ett högst farligt prejudikat. Få hundet kan redan i morgon dug göra anspråk på Luxemburg al samma skäl som på Holstein, rycka in i Limburg med somma förevändning som i Slesvig, eröfra det ntliga Danmark och derefter begära hvilken provins som helst, hvars besittning förefaller Tyskland önskvärd med hä ende till dess sjöfart. Det skall icke finnas någon möjlighet att förekomma ett sådant resultat, så framt ej Frankrike och England skulle göra hvad de under lika utmanande omständigheter vägra att göra Nordd. Allg. Zeit. bekräftar, att England gör invändningar mot, att Kiel göres till förbundshamn. ?Det förhåller sig fullkomligt riktigt?, anmärker nämnde blad, hvad Köln. Zeit. meddelar om, att britiska kabinettet underrättat de hot, som äro representerade i konferensen, utt England nder förbandlingarne ämnar afgifva ett slag, enligt hvilket Kiel så framt en slesvig-holsteinsk stat kommer att upprättas, aldrig får göras till en tysk förbundshamn. Begge de tyska stormakterna hafva med största bestämdhet tillbakavisat detta nya och oerhörda anspråk af England, och hr von Beust har biträdt denna åtgärd. — Det wienska bladet Botschafter meddear: Om de orsaker; som hafva framkallat omslaget (Londontraktatens uppgifvande 5 Österrikes och Preussens sida), kan man: på så mycket. att drottningen el England icke varit utan inflytande. Nu är det tal, tills du bestämdt dis. Ivad vill du?