Aftonbladet – 3 juni 1864, sida 3

skolans första verksamhet till hemmet. Inspektörernas berättelser vitsorda, att dessa skolor allmänligen haft en välgörande inverkan, men de ådagalägga tillika, att denna gagnande inrättning, i likhet med de flesta andra, vorit utsatt för missbruk, och att småskolan på många, kanske de flesta ställen skridit utöfver den för henne afsedda gräns, i det undervisningen i densamma gått ut på, icke att förbereda undervisningen i den egentliga folkskolan, utan att ersätta den, på samma gång som de vid småskolorna anställde lärarg, h,ilka ofta icke före antagandet undercått någon pröfning, visat föga vuxne undervisningens fordringar, äfven i fråga om de första elementerna. Då exempel finnas, att vid inspektionen hafva i smäskolor anträffats barn, som varit ända till fjorton år gamla, är det uppenbart, att dessa skolor ej varit inskränkta till det ursprungliga undervisningsmåttet; en inspektör intygar, att knoppt i något enda skoldistrikt anordningen funnits vara iändamålsenlig. Upprättandet af dessa småskolor synes för öfrigt ännu vara i frisk fortgång, så alt i ett inspektionsområde antalet af dem under den sistförflutna statsregleringsperioden fördubblats. Småskolornus antal lärer ock, så vida det med dem afsedda ändamålet skall anses uppnådt, behöfva en betydlig tillökning. Inspektörerna uppgifva behofvet ännu till omkring 1000 nya smäskolor. Om det ä ena sidan synes ganska önskligt, att detta behof småningom blifver fyldt, torde det å andra sidan vara högligen påkalladt, att vidt sådant låter si a, en bestämd gräns uppdrages för små mhet, äfvenm att föreskrifier meddelas, som bereda örre säkerhet derom att hennes lärare besitta den för dem oumbärliga bildning. I annat fall skulie ändamålet med de föreskrifter, hvilka äro gifna i afseende på de kunskaper, som i folkskolan böra inhemtas, äfvensom på de för läraren erforderliga insigter i sjelfva verket blifva förfeladt. . Det visar sig af de uppgifter, söm redan blifvit anförda, utt tillfället till inbemtande af skolundervisning ännu på längt när icke är inom landet så stort som man skulle önska. Om detta tillfälle, sådant det ir, väl begsaynades, skulle emellertid redan nu ganka mycket vara vunnet. Men tyvärr är detta längt ifrån icke förhållandet. Den ojemna skole. som öfverallt öfverklaga kan med skäl räknas för den största olägenhet, kvaraf folkskolan lider, och skulle, om den fortfore såsom hittills, göra hvarje framsteg nästan omöjligt. Först och främst infinna sig på långt när icke alla vid skolan inskrifna burn verkligen der för att emottoga undervisning. Inom en ort kunna öfverhutvad högst tre fjerdedeler vf de imskrifna avses närvarande, inom en innan knappt hälften: såsom ett medeltal if de olika uppgifterna torde kunna antagas ut två tredjedelar af de inskrifna barnen iro närvarande. På enstaka ställen nedgår lenna siffra likväl så starkt, att en inspekör berättar sig vid en d nen inspektion icke latva funnit närvara mera än 13 barn aft 100, en annan 55 af Men dessa två tredjedelar, som verkligen komma till skolan, begagna ingalunda dess undervisning på eft sätt som är egnadt att öra den rätt fruktbär nde. En allmän n höres derötver satt skolgången är i ta grad oje En vanlig företeelse, cer en inspektör, är att barnen begynna sin skolgång efter terminens början, och sluta den förr än terminen gått till ända, hvarvid är pit märka, att de ofta blifva borta äfven under terminens lopp, och de iro ganska få som verkligen bivista skolan an hel termin igenom. In annan inspek ger, att de flesta barn uteblifva sammanräknadt en eller tvenr.e månader under terminen. En tredje hur beräknat, ott i meleltal hvart barn hade or 160 1ä Ö ummat 67, eller 42 procent af det hela. Lärjungarne bade säledes genom eget förvållande gått miste om nära hälften af uniervisningstiden, och genom det afbrutna:. och ostadiga i sin skolgång mycket förminskat gagnet af den korta tid, under h le verkligen kunnat njuta undervisning. Det antal af år, under hvilket burnen på letta afbrutna och ojemna sätt besöka skon, är äfven betydligt inskränktor alet af dem, som 1 elimänhet inne nom skolåldern. I allmänhet uppgifves, att irnen vid 12 eller 13 är lemna skolan och ut de bi erhufvud 3 eller 4 år. Jin 5 eller fyra år äro använda i n flyttande skola, nedsättes redan derigevom undervisningstiden för hvart år till på sin höjd hälften eller tredjedelen af ett vanigt läsår. 1 Wermland beräknas undervisningstiden i medeltal till fyra år, och åtta veckor på hvurje år, då således barnets wela skoltid icke blifver längre än inalles 32 veckor. Tager man der Hi beräkning de oupphörliga albrott, som, enligt hved ofvan visadt. allmänrligen inträffa i skolgången, visar sig klart, huru kort den 1 skolan ända arbetstid i sjelfva verket I motsats härtill finner man, förmodligen följd af eit välment nit, den dagliga undervisningstiden ofta nisträckt utöfver deträlta mättet och utöfver hvad som för undervisvingens friskbet och lif kan vara gagneli äsningen finues icke sällan utan ortgå fyra timmar å rad, hvilket för barn vid en så späd ålder är ganska otjenligt, och den upptager på vissa ställen sju till itta timmar om dagen. (Forts.) in Giacemo Neyerbeer. (Ur Dlustreret Tidende.) Den obevekliga döden, som på sednaste iden bortryckt så många af det nittonde