Aftonbladet – 3 juni 1864, sida 2

eten att ivrätta vår tulltariff efter de hol teinska fabrikernas intresse. Vi vore då förhindrade att nedsätta tullen och derigevom bringa handel och omsättning, jordoruk och manufakturer i flor, 8 så att vi fingo srafter att bära de ökade bördorna. Krea urshandeln kan ju slutligen från v Irifvas direkte på England med större. Jördel än på Hamburg. Det skulle visser! alltid vara en sorg och en förödmjuke de flest: fosterländskt sinnade män alt se ett stvete af Slesvig förenas med Holstein och skiljas från Danmark; men huru myeket hopp finns det väl, att detta landstycke med sin helt och hället tys befolkning och sin privilegierade ridderskap någonsin skall sammanväxa med den danska kroppen? Genom detta styckes frånski skulle derermot möjligheten att skapa en och nöjd befolkning i det öfriga Sk blifva större, och det visar sig ju n det väsentligen är derpå som Treden ifrån kommer att bero. Den skulle alltid vara hotad, så länge detta ej lyckuts. Det synes oss saledes vara en myc stor skilnad emellan de båda fö vara framställda, det ena af våra tiender, det andra af de neutrala makterna, till och med om det föreia modilicerades så som vi är ofvanför antavit utt det skulle kunna ske. edan vi ej för ett enda ögonblick tveka att öredroga krigets fortsättande framför det rsta I rslaget, vore än hoppet om en lycki , så skulle vi dock ej väga laga på värl ansvar att välja kr ct, om det andra förslaget verkligen cjordt och dess antagande fordras af de ne ala makterna: ty hur ttvist det ä så äro för det första förlusten och fi mjukelsen i verkligheten längt mindre än de som det förra förslaget skulle tillskynda och vidare har detta rd ; den slora a ig OSS, Atvädand et och oligenheterna ligga klart i dagen och döljas cj under något intetsäande ring 1, som slår an på fafängan och eden. Detta förslag kan derip a vart kors som män, b ulsedt att blifva — en slutlig 9 emol, nä hvad det uppgörelse.