Aftonbladet – 3 juni 1864, sida 2

Se NET UR Sa ORTER SRTER AF 00 SRS SE Frågan om Slesvigs delning sysselsätter i denna stund allas sinnen i Danmark och diskussionen derom upptager dess tidningar. Vi hafva i går anfört Dagbladets åsigt, att Danmark icke bör antaga fö förslaget derom, om det in måste för ofvermakten underkasta sig det. ?Fredrelundett söker visa att af två onda ting som föreligga är delninocn af Slesvig det lindrigaste. Vi meddela det hufvudsakliga af Fiwdrelandets artikel, som klart redogör för de å bane varande förslagen. 7De tyska makternas fordran går ut på ingenting mindre än begge hertigdömenas, Slesvigs och Holsteins Törening och skiljande från Danmark, under förbehåll att man, sedan detta försiggatt, skulle fatta beslut om hvem som skall regera i dem. Det! r sannolikt att de neutrala makternas mot; ständ skulle kunna åstadkomma en förkaelse uf denna fordran, nemligen Londonprotokollete upprätthållande eller en pe n mellan ileswig-Holstein och kogariket; men skulle vi vara betjenta med denna lösning? Huru skulle ett SchleswigHolstein i den danska monarkien bekormma oss? Skulle det priset för Londontraktatens upprätthallande icke vara för dyrt? Vi tro det.? Fiedrelandets si äl för denna tro äro: alt Sechleswig-Holstein skulle blifva hufv udlandet i monarkien och förslå att i alla unionefrågor draga kungen öfver till sig: ait det i Holstein hittills radande partiet älven skulle blifva herrskande i Slesvig och på det väldsammaste sätt undertrycka den danska nationaliteten derstädes: utt älven om konungen finge absolut makt bäde i hertigdömena och i kunungauriket, skulle hun lika oundgänglivt blifva dragen öfver på schleswig holstcinarnes sida, icke blott 1 följd af slägtoch vänskapsband, utan äfven derför att Schleswig-Holstein beständigt skulle hota med aftall och att hela Tyskland genom det skulle trycka på konungen med sitt inflytande; slutligen utt Tyskland under en eller annan örevändning skulle framdeles taga SchlesHolstein, eller detta sjelf rycka sig löst, och Slesvig då helt och hullet gå förloradt för Danmark. Personalunionen mellan ett Sehleswig-Holstein och konung gariket är således ovilkorligen förkastlig, och I krig till det aldra yttersta vore då att föredraga. Härefter fortsätter tidningen: Gentemot de tycka makiernas förslag gas nu de neutrala makterna i lördags hafva velat uppställa ett annat, som man trvärr icke känner rält nog, emedan berättelserna alvika något från hvarandra, men som dock måhända torde antagas att i det väsentliga gå ut på följande: Danmark förklarar sig villigt att ufstå Iolstein och Lauenburg samt Sydslesvig intill Slien och Danncvirke: I derpå röst: befolkningarne i des änder och det dermed förenade distriktet om de vilja förblifva i personalunion med Danmark,elier om de hafva en egen furste. Den öfriga delen al Slesvig från Slien och Dauncvirke förblifver i alla hände under dauska kronan, och de förbindelser, som förut påstodus sligga Danmark med hänsecude till Slesvig bortfalla. Om detta förslag verkligen blifyit väckt, hvilket vi,lsom ! sagdt är, tillsvidare antaga vara follet, då kunna vi väl undra öfver, att Eogland och Frankrike, hvilka det skall hafva utgått, icke visa större aktning för den blott) 12 år gamla Londontraktaten och icke hysa j nagon betänklighet vid att öfverlemna tilll Tysklands fria förfogande länder, hvilka; efter den bestående historiska rätten hittills varit cuade med en annan . Vi kunna vidare blott med bedröfi mukier icl 18 rösr och vi land, som nog är hörde vara, viter i än en svagare graune. Vi kunna slutlicen icke annat bittert beklaga, utt Danmurk, efter att hafva lidit så många förluster och förödmjukelser, efter att hafva fi lorat land efter land. nu ocks ett stycke af den provins vi lingo ögonen öppnade för d och fysiska nationelitet, bl dyrba ruste egendom och kostat os mycket) dyrbart blod. Men detta förslag mäste ju dock, för att bedömas rikt tigt, Detra ktas i jemförelse med detta andra, med hertigdömenas förening till ett sjellständigt helt, — unlingen för att ögonblickligen aiskiljas cller för utt tillsvidare förblitva i personalunion -och vid denna jemförelse mäste de neutrala makternas förslag dock verkligen ar långt mindre oantagligt och förderflig Genom frånskiljandet af Holstein och Laueuburg samt elt slycke af Sydslesvig skulle Danmark förlora eu fjerdedel af sina statsinkomster. Det skulle, till och med om det erhöll en dräglig uppgörelse acdet hittills! rande tinensiella förhållandet emellan de: särskilda statsdelarne — hvad som dock näppeligen är troligt -— blifva hård betungadt af sin statsskuld; det skulle måhända blifva nödsakadt att pålägga större skatter, och i alla händelser att inrätta hela sin statshushällning på en mindre dyrbar fot och ett billigare sätt, hvilket skulle vara förbundet; med stor vansklighet. — Det skulle dessutom vara obehagligt att hafva till granne en främmande furste, som ofelbart antingen skulle blifva en preussisk eller en rysk vasali, utan att vara skild från honom genom nägon gräns som vore lätt att bevaka. Möj) ligheten att Kiel blefve en krigshamn och lendsborg en förbundsfästning kulle det ej! vara lätt aft undgå, om den än för ögonblicket skulle kunna förekonunas. De af-! trädda landsdelarnes upptagandei den tyska tullföreningen skulle ls a och förminska det gamla samqvämet med det kära Hamburg och måhända också lägga hinder vägen för den jutska kreatursgödn ktera Dar ju tillstädj siörre än det rättmä care utvi ic ekali beom, sedun i politiska !